- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
35

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROSALIE ROOS

35

Det oädla i dessa anfall, ytterligare skärpt därigenom
ill författarinnan vid denna tid var långt borta, ute på
Mina pilgrimsfärder i främmande land, väckte den livligaste
indignation hos båda vännerna. I själva sakfrågan stodo
dr dock ännu på olika ståndpunkter, Rosalie helt med

■ nu de flesta av Herthas önskemål, Sophie ännu oviss och
I vekande.

Då striden om Hertha fortgick långt in på nyåret 1857
ulan att från försvararnas sida just de ord sades, som
Kosalie Roos skulle önskat, mognade hos henne beslutet

■ dl själv göra sitt inlägg. Det infördes anonymt i
Aftonbladet 28 mars — 2 april under rubriken En ropandes röst
1 öknen och väckte uppseende såväl för den däri uttalade
Llart genomtänkta och sunt frisinnade uppfattningen av
kvinnans bestämmelse som genom ett vältaligt försvar för
I1’redrika Bremer. Det lugnt logiska och sansade i
fram-r 11;i 11 ningssättet verkade på samma gång avväpnande på
motståndarna.

Det undrades mycket över författaren och en och annan
gissade rätt. Fredrika Bremers hängivna vän och beundrare
Iru Svedbom — sedermera fru Limnell —, som med mycken
värme yttrade sig om den lilla skriftens förträfflighet,
påstod sig genast ha känt igen Rosalie Roos’ vackra
förståndiga styl. Hon citerade också en gång för Sophie
justitiekanslern Nils von Kochs yttrande: fins det
frun-l i mmer som kunna skrifva så, då må de i sanning
blifva hvad de vilja och alla vägar stå dem öppna.

Sophie, som ej på förhand visste av sin väns författarskap,
men snart, då hennes misstankar vaknat, invigdes i förtroendet,
var glad och stolt över den ropande rösten, men på samma
gäng rädd att den väntade och fordrade för mycket både
av och för kvinnan. Till de nya levnadskall, som
artikel-lörfattarinnan ansåg lämpliga för sitt kön, räknade hon ju

■ 1 blott den skolade sjuksköterskans utan även läkarens,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free