- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
41

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TI DSKRIFT SPLANER

41

1 lotter skrivit den. Med största sannolikhet gäller det här
undra avdelningen av En ny skolfråga, som infördes i
numret för söndagen den 4 januari. Det vissa är, att
gamla friherrinnan snart blev lika itänd för tidskriftstanken
Nom Sophie själv.

Rosalies ställning till frågan var dock det avgörande,
och man förstår att Sophie med otålighet väntade att få
del av det intryck, artikeln gjort på hennes vän. Samma
dag sista avdelningen stod att läsa i Svenska tidningen,
måndagen den 5 januari 1858, skriver hon ett långt
för-1 roligt brev till Rosalie, tackar för julgåvan av hennes
diktsamling, hennes 1855 under pseudonymen La Straniera
utgivna Skogsblommor, som hon njuter av om kvällarna
i sin tysta kammare, men beklagar sig, att tiden för övrigt
<-j vill räcka till för annan lektyr än tidningsläsning. Efter
rn redogörelse för ett och annat av intresse i Svenska
tidningen fortsätter hon därpå:

»Hvad säger du, om det ännu ej är slut med mitt beröm
dfver Sv. Tidms innehåll på senaste tiden utan
nämner ännu en artikel, deri en herre uppträder och vill sätta
oss fruntimmer, alla öfver en bank, i skola på nytt — i
Tankens Skola — der han påstår att ännu få eller inga
(|vinnliga elever finnas i Sverige. Han gör dock lyckligtvis
några få honorabla undantag, deribland du tryggt kan räkna
dig — men nog skulle han få mig till lärjunge, det vet jag.»

Några dagar senare, den 10, heter det vidare: »Jag
tycker jag har så mycket att säga dig, så många nykomna
idéer, så många nyvaknade (jag hoppas dock ej yrvakna)
förhoppningar ... att jag ibland tycker det är nästan omöjligt
att jag kan finna mig utan att råka dig. Ty du skall veta,
jag har ännu ej kunnat väna mig af med att vid hvarje
ny idé, hvarje blott halftänkt plan hafva dig med, — men
nu sedan ödet lagt sju mil oss emellan, kan ju idéerna hinna
blåsa bort bara medan brefvet föres öfver de ändlösa
Upplandsslätterna . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free