Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TID SKRIFT SPLANER
Mycket längtar jag också att höra om ej kanske samma
tankar, som dessa sista dagar hvimlat inom min hjerna,
också varit på besök hos dig — om ej någon hemlig
sympati hviskat samma ord i ditt öra som i mitt — ord,
hvilka till en början föreföllo så djerfva, så otroliga, så
högst omöjliga att göra någon verklighet af, men som dock
envisats att stanna och nu ligga som andra stackars
half-grodda frön, hvilka vänta sitt Varde! af dig. Få se om
det kommer!»
Kort efter mottagandet av detta brev, den 13 januari,
börjar fru Olivecrona ett under många avbrott fortsatt svar:
»Du får åtnöja dig med halffärdiga meningar, ofulländade
idéer, afbrutna meddelanden, med någonting chaotiskt, som
bär stämpeln af att ha flutit ur en qvinnas penna, enligt
det omdöme, som vår Vän i Sv. tidningen uttalat öfver
oss», skriver hon. »Men å propos om denne Vän, så må jag
så gerna börja med honom, efter han en gång kommit på
tapeten. Jag har också verkligen läst hans artikel, till och
med läst den till slut (jag säger så, emedan jag sällan ger
mig tid till tidningsläsning) och delar ditt tycke för, din
goda tanke om densamma. Den innehöll så mycket sant,
sansadt och rättvist, att jag ett par gånger kände mig
frestad att tro, det förf. endast förnekade sitt kön, att den
i sjelfva verket härrörde från en qvinna. Vare det härmed
huru som helst, så förtjente den väl både att läsas och
behjertas.
Den ådrog sig äfven Knuts uppmärksamhet, så att han
bad mig läsa den, men det hade väl ändå ej blifvit af, så
vida jag ej dermed försökt hålla mig vaken ett par nätter,
då jag vakade vid min lille gosses sjuksäng. Och oaktadt
den nedslagenhet, som då beherrskade mig, höll den mig
ej blott vaken, den intresserade mig äfven och uppväckte
en idé, hvilken, om ej mina sympathetiska aningar alltför
mycket bedraga mig, äfven börjat röra på sig i ditt bröst.
Men du har ej velat kläda den i ord, du utkastar endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
