Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TIDSKRIFTSPLANER
och det rätta, att leda det hela af ett sådant företag och
ge det hållning, kraft och konsequens — trenne egenskaper
som jag med all min svaghet för vårt kön ej kan annat
än medgifva blott undantagsvis kommit oss till del . . .
På samma gång jag väl vet, att jag alls Ingenting skulle
kunna uträtta utan dig, är jag dock säker att äfven å min
sida vara litet behöflig för dig — ett ömsesidigt beroende,
som är mig mera kärt än jag kan säga; och i denna
tanke förmodar jag idéen haft sitt ursprung, att vi båda
skulle, utan förläggare . . . och utan någon mer eller mindre
ansvarig utgifvare, . . . under gemensam sträfvan,
gemensamma uppoffringar, hvar och en af den tid och de krafter,
som stode oss till buds, arbeta för ett gemensamt mål.
Tanken ligger så nära din egen — den der kära,
välkomna tanken, som mötte min på haifva vägen häromdagen
— att jag är säker du i och för sig icke har något emot
den; men sedan komma möjligheterna och omöjligheterna
och fordra att tagas i betraktande, och lika lätt som jag
stundom af de förra låter mig förledas att hoppas allt,
lika lätt skrämma mig åter de andra med sina bistra miner
till den fegaste fruktan.»
»Först och främst beror saken på dem vi bero af»,
fortsätter Sophie och konstaterar med glädje, att hennes mor
omfattat planen med nästan lika stor iver som hon själv
och att de redan fördrivit många långa aftnar med att
diskutera den. Men hur ställer sig professorn till saken
— derpå hänger nu alltsammans.
»Ibland tänker jag — jag får ju säga hvad jag tänker?»
fortsätter Sophie diplomatiskt, »ibland tänker jag, att det vore
nästan för mycket begärdt, för mycket att hoppas på, att
en man nu för tiden skulle vara nog fördomsfri, nog
upphöjd öfver dagens småaktigheter, nog tillitsfull till
värdet af sitt eget val för att gå in pä en dylik plan. Ibland
åter tänker jag, att en man med så öfverlägset hufvud, så
klart omdöme, så mycken skarpsinninghet —- och en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
