Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T1DSKR1FTSPLANER
45
< i ville hafva den, skulle vi fä gå länge och alltid förgäfves
ined Diogenes’ lykta, för att söka en menniska — en
men-n i ska, som med förmågan äfven egde viljan att offra tid
ucli krafter för ett mål, låt vara aldrig så högt, aldrig så
adelt, utan någon pekuniär vinst, kanske snarare med risk
af förlust. Ty ingen vågar väl — icke ens jag, som eljest
påstås vara af ett sangviniskt temperament — hoppas att
■ (I företag skulle bära eller i vanlig mening betala sig,
som vore grundadt på en bestämd opposition mot Det
Bestående, en fiende svårare än någon annan att öfvervinna, som
vore ämnadt till en så småningom fortgående, alltmera sig
k ringgripande revolution mot det andefattiga, det
tanke-lojnma, det känslopjunkiga, det färglösa i våra litterära så
väl produkter som opinioner, en i tysthet och af okänd
Ii and anlagd mina, för att undergräfva de förskansningar,
livarmed ensidigheten, fördomarne, okunnigheten och
lättsinnet omgärdat menniskorna.»
Med en varm och för den blivande Esselde
karakteristisk vädjan ber hon sin vän i dessa ord ej se någon
förmätenhet. »Det är ej jag, Rosalie, jag tror intet, hoppas
löga om mig sjelf. Tänk dig derför att det är idéen —
ideén, som talat, . . . och jag är säker du skall gerna följa
med på dess flygt och, likasom jag, glädjas i tanken att vi
gemensamt skulle kunna arbeta för den, draga flere arbetare
Ii 11 vingården, så mycket bättre om de äro starkare och
rikare utrustade än vi sjelfva, blott arbetet går i samma
riktning; och detta skulle isynnerhet blifva vår omsorg.
Då jag säger vår, menar jag ändå egentligen din och
ställer mig sjelf blott som förste arbetaren under
mästarens uppsigt. Det är nemligen sä, att jag ej känner någon,
ej kan tänka mig någon mer än just du, som skulle ega
den vilja och förmåga förenade, som ett dylikt verk
fordrade; ingen mer än du, som skulle ha lugn nog jemte
inspirationen, omdöme nog jemte den skapande förmågan
och sans nog jemte hänförelsen för det sköna, det sanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
