Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER
67
Hon skriver en gång om Fredrika Bremer: »Få känna
detta hjerta bättre än jag, som under tio år emottog så
otaliga prof deraf, så väl i hennes bref som hennes
samtal. Ett hjerta så rikt att jag altid stält det öfver hennes
snille, ehuru hon har mera deraf än någon qvinna i vårt
land ännu visat sig äga.»
När andra häftet av Tidskrift för hemmet, som inleddes
med Några ord om qvinnan och arbetet, nyss
kommit ut, fann Sophie en dag, då hon kom hem, på sitt
skrivbord några rader av tant Kerstin. »Qvinnan behöfver
arbete», stod där; »tack, tack för denna artikel — Gifve
Gud att den rätt behjertades! Mången ångestfull tomhet i
hennes lif skulle dä försvinna.»
Med en annan av Fredrika Bremers vänner hade
Es-selde kort innan tidskriften började utges kommit i
beröring. Det var fru Fredrika Svedbom, sedermera fru
Lim-nell. Vid ett av sina första besök hos henne hade Esselde,
som tydligen stått ganska kritisk gent emot henne, intagits
till hennes förmån av hennes beundran för Rosalie
Olive-crona och en ropandes röst. »Det finns allt», säger hon,
Ȍtskilligt godt i bottnen hos den lilla menniskan, ehuru
hon kanske tror sig sjelf om allt för mycken vishet och
förefaller litet förkonstlad och borttappad, då hon sträfvar
att höja sig till ståndpunkten af ett slags litterär sjerska.
Emellertid blefvo vi... bättre vänner än vi förut varit, och
dä vi sedan ej långt efteråt träffades, först på en
exposition och sedan på en koncert, voro vi helt kärvänliga.»
Tidskrift för hemmet fick i den livliga, varmhjärtade
och intelligenta lilla frun redan från början en avgjord
anhängare. »Hos Fru Svedbom har jag varit i dag och
hört stort beröm om tidskriften, endast klander att den ej
är fullt offentlig och att derigenom mänga hindras från att
lära känna den och draga gagn af den», berättar Esselde
strax på nyåret 1860 för sin vän Rosalie. »Den
innehåller så mycket af högt värde —har uppträdt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
