Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER
69
som sammanförde dem, så t. ex. den av fru Olivecrona
väckta frågan om småskrifter för arbetsklassen, som skulle
kunna utdelas genom fruntimmersföreningarna, eller
arbetet för Tysta skolan, som Fredrika Bremer skrev om i
Aftonbladet och Esselde i tidskriften, sedan de gemensamt
besökt denna med ekonomiska svårigheter kämpande
enskilda dövstumanstalt. I en senare redogörelse för
igångsatta insamlingar var Esselde emellertid angelägen att
tillskriva Fredrika Bremer hedern av att ha väckt
allmänhetens intresse för saken.
När Olof Eneroth på nyåret 1863 skrev en
uppmärksammad artikelserie om folkskolan i Aftonbladet samtidigt
med att Esselde i en översikt i tidskriften vidrörde
samma ämne, var det Fredrika Bremer som på en av sina
fredagsmottagningar i mitten av mars sammanförde dem
till vidare tankeutbyte i ämnet. »Jag hade i fredags en
rätt treflig och intressant afton hos M:ll Bremer», berättar
Esselde härom, »tillsammans med Professor Bergfalk och
Eneroth, hvilka voro hopbjudna just för att den senare
skulle inför den förre få diskutera sina i de nämnda
tidningsartiklarna utvecklade åsigter. Jag var för det mesta
en tyst men ganska intresserad åhörare af de lifliga
samtalen, deri utan tvifvel den qvicka gubben Bergfalk, med
sina träffande anmärkningar och sina vidsträckta insigter i
nästan alla ämnen, spelade den största rolen.»
Belysande för förhållandet mellan Fredrika Bremer och
Esselde äro hennes recensioner i tidskriften över reseboken
från gamla världen, allteftersom varje del utkom. Innan
den frejdade och förkättrade författarinnan ännu återvänt
hem, hade Esselde ägnat första och andra delen, Schweiz
och Italien, ett omnämnande, vars entusiastiska ordalag,
om än på framställning av medredaktrisen något dämpade,
dock kraftigt understryka på vilken sida hon står. Det
framgår redan av hennes gisslande ord om de svenska
kvinnor, som vilja resa en ärestod åt den konung,
5f—220623. Leijonhufvud, Sophie Adlersparre. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
