- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
92

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

AKTUELLA FRÅGOR

mindre än tillsättande av en kommitté för att uppgöra
fullständig organisationsplan för sådana läroanstalter över hela riket,
väckte naturligtvis hennes livligaste intresse. »Jag kan ej
neka», säger hon, »att det synes mig en stor triumf för the
movement som miss Parkes yttrade sig, att sådana äsigter,
sä framställda, fått insteg på svenska Riddarhuset.»

Artikeln förde Esselde i personlig beröring med
motionären, som flera gånger besökte henne, uttalade sin
tacksamhet för att motionen upptagits i tidskriften och ställde
till förfogande ett ytterligare motiverande tillägg, som ej
blivit tryckt. Hans intresse kunde hon sedermera alltid
räkna på. Då hon vid startandet av renskrivningsbyrån
vädjade till honom för att få garantisumman fulltecknad,
visade han den största beredvillighet och glädje att kunna
bidraga till något så verkligt godt och nyttigt, och vid
flera andra tillfällen uppträdde han på liknande sätt.

Den ännu ej realiserade framtidstanke, som Bohnstedts
motion innebar, var naturligtvis förtidigt väckt. Principen
om statens skyldighet att sörja för undervisning även åt
kvinnan var dock nu en gång med styrka framställd, och
Esselde skulle aldrig upphöra att föra dess talan.

* *

■%

»Tiden är nu en gång sådan, vår tid, menar jag, att den
oemotståndligt drifver oss ut i det praktiska lifvet, att verka
der, medan dagen är», skriver Esselde till sin vän Rosalie
i december 1864. Hon hade just det året fångats av en
över hela Europa efter fransk-österrikiska kriget aktuell
fråga av den mest vittgående praktiska betydelse, frågan
om sjukvård i fält. Överlupen av tidskriftsarbete, av bestyr
och rådplägningar för söndagsskolorna, orolig för
renskrivningsbyrån, som ännu inte bar sig, utarbetad om dagarne
och sömnlös om nätterna, kunde hon dock ej låta bli
att ägna den ett brinnande intresse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free