Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDARBETARE
103
sig för mig, och jag ännu aldrig lärt ätt denna ceremoni
åligger oss damer, så lärer väl vår bekantskap stanna vid
detta ofrivilliga smålöje och en och annan tveksam helsning.»
Nu var emellertid isen bruten.
Eneroths skrifter hade livligt intresserat Esselde, på
samma gång hon i framställningssättet fann något visst konstlat
och tillgjort. »Det är någonting i stilen, som påminner om
mannens egen åt höjden sträfvande toupé och som (hvar i
sin mån) bevisar att den obegränsade friheten har sina
vådor», skriver hon en gång till Rosalie. »De vilda (för att
icke säga tofviga) lockarne behöfde ej vara så oordnade
och okammade för att ändå kunna fritagas från hvarje
misstanke att hafva utgått från perukmakarens konstfärdiga
händer, och språket vore i sig sjelf tillräckligt egendomligt
för att icke med sjelfsvåldiga uttryck och sökta egenheter
behöfva häfda sin originalitet.»
Under vintern 1862, då Eneroth för att sköta sin alltid
vacklande hälsa vistades på Adelsnäs, hade Esselde, då hon
skrev och bad om bidrag till tidskriften, tydligen anslagit
rätta tonen gent emot honom. Han fann nämligen i hennes
brev »det der ovillkorliga förtroendet, som ej räknar och
räknar och beräknar, hur långt man törs gå etc., utan som
ger af sitt bästa, så fort man hoppas det allraringaste
re-sonnance för sina idéer och för det goda man vill». Nu
kom han å sin sida oförbehållsamt både med kritik och med
nya uppslag för tidskriften, glad att hos Esselde ha funnit
vad han så länge hoppats på: lif för idéer hos svenska
qvinnor. »Fröken kan väl ej illa upptaga, att jag uttalar
det så här», tillager han i sitt brev. »Det är ju allvar och
ej blott en considerationsängslig artighet hvarom det är fräga.»
»Den svenska qvinnan har vaknat till medvetande af sin
plats, sin pligt och sin förmåga», fortsätter han längre fram
i samma brev. »Sverige har en framtid. — Ja; jag måste
säga ut det. Jag har icke gjort en gladare erfarenhet än
denna. Ar ut och år in har jag gått och kippat efter luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
