- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
115

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AXEL ADLERSPARRE

“5

eko av sina bröder. »Så högt som jag älskar dem, så stolt
som jag är öfver deras hållning under den senaste striden, så
djupt som jag känner smärtan af deras nuvarande
sinnesförfattning — så litet kan jag taga deras gillande eller ogillande
till rättesnöre för mina tankar eller handlingar», skriver hon
till Rosalie på nyårsaftonen. Det var ännu mindre för att
tala sina vänner på den motsatta sidan till lags. Men
kanske har det sin betydelse att hennes inlägg till slut fick
formen av ett brev till »en sjöfarande vän, den gamle
tro-hjertade Svenske».

Fördjupad i svaret på frågan: Hvilka fordringar

ställer den nya tiden på Sveriges qvinnor? kommer
Esselde, redan klart medveten om den kommunala
rösträttens ansvar, till det resultatet, att de böra med sin
fullmakt (ett personligt framträdande till valurnan skulle ännu
varit otänkbart) omedelbart eller medelbart stärka det
parti inom kommunen och representationen, som
skall föra sanningens och rättvisans talan och med
ädla vapen bereda dem seger. »Jag vågar säga det»,
fortsätter hon: »om den svenska qvinnan står likgiltig
inför nationens lifsfråga, eller om hon låter hänföra sig
af partiernas lidelser och blir ett verktyg för dem, om
hon icke fattar eller emottager det djupa, heliga ansvar,
som den kommande tiden ålägger henne, med ett ord, om
hon icke blir något mera än hon är — en ännu ädlare,
kraftigare och varmare i nationens lif ingripande makt till
det goda — då är det ute med det svenska folket; de
ädle, som i dessa dagar sörja öfver ’den unga Svea’ och
bäfva för hennes framtid, skola upplefva den bittraste sorgen —
den att hafva haft rätt; de åter, hvilka frivilligt nedlagt sitt
offer på fosterlandets altare, och alla dessa andra nationens
högsinnade och tillitsfulla förespråkare, skola med grämelse
nödgas erkänna, att de tänkt för högt om sitt folk.»

Medan Esselde vid skrivbordet kämpade med de idéer
som besjälade henne för att giva form åt dem, fick hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free