Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il8 AXEL ADLERSPARRE
självöverskattning hos Esselde blivit följden av Eneroths
och Adlersparres beundran för hennes författarskap.
»Den ene är onekligen en smickrare», säger hon, »i
så fall att han, med en karakter, bestående af idel
ytterligheter, går till öfverdrift i nästan allting. Han kan
ingenting mindre än antingen älska eller hata, beundra eller
afsky; medelvägar existera ej för hans natur. För den
som från början insett detta blir hans beundran icke farlig,
isynnerhet som den innebär sitt eget korrektiv genom att
vid första anledning slå om till den motsatta ytterligheten.
Mina stackars författaropus ha utsatts för båda delarne,
och jag kunde verkligen påstå att han farit fram bland
dem just som den gamle bistre Kulneff bland finnarne, då
det heter att
’Han kysste och han slog ihjäl
med samma varma själ.’
Personligen skola vi, hoppas jag, alltid förbli vänner,
i den mån som vänskap kan existera mellan en äldre man,
med alla sina högsta intressen koncentrerade i ett — jag
säger det med sorg — föga lyckligt hem, och en old maid,
med sina intressen spridande sig från centern af en tyst
och treflig fireside utåt.»
Den förhoppningen skulle dock bli på det bittraste
besviken.
Skärmytslingen vid jultiden kvarlämnade ej något groll,
den synes snarare ha befäst vänskapen. Om de än sällan
träffades, fortfor dock Esselde som förr att låna böcker,
som intresserade henne, ur Adlersparres med kärlek och
omsorg hopbragta bibliotek, rikt i synnerhet på engelska
verk, ofta marginalantecknade med ägarens karakteristiska,
kraftiga och skrymmande handstil. En gång på vintern
lät han henne taga del av ett brev till honom från Fredrika
Bremer, som han gömde som en skatt och som fogade ännu
ett vackert drag till minnesbilden av den nyss bortgångna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
