Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGSTID
125
yttersta venstern». Det låg ett korn av allvar i skämtet.
Fsselde hade småningom fått en helt annan uppfattning
såväl av kvinnlig förmåga som av kvinnans medborgerliga
rätt och plikt än den som framlyser i Keinerartikeln. »Då
vi först lärde känna hvarandra, lyssnade du med ett slags
fruktande misstro till mina åsigter i saken, och om du än
ej ogillade dem, tyckte du dock att jag gick bra vida»,
säger Rosalie i december 1866. »Försigtigt och rädd för
att någon skulle stöta sig på dina ord, då det gällde att
uppträda såsom förespråkare af qvinnans sak, började du
din skrifställafebana i Tidskriften. Nu uttalar du deri
mänga satser, hvilka jag anser allt för vågade.»
Olikheten i uppfattning, märkbar vid flera föregående
tillfällen, särskilt i fråga om föreningen för sjukvård i fält,
hade kommit bjärt till synes, då det gällde
representationsreformen och den nya tidens krav på kvinnan. För att
ej göra Rosalie medansvarig för uttalanden, som hon ej
kunde gilla, hade Esselde till slut avböjt hennes ädelmodiga
anbud att trots allt införa dem i tidskxiften och i stället valt
broschyrformen. Men dessförinnan hade meningarna starkt
brutits mot varandra.
Ännu helt fylld av de tankar och känslor som trängdes
inom henne under skrivandet, hade Esselde vid jultiden
skickat Rosalie sitt manuskript till genomläsning. »Jag
behöfver icke upprepa», skriver hon med hänsyftning pä
en utesluten portföljnotis om reformen, »att det icke kan
vara min mening att kasta oss in i de politiska
menings-striderna; du finner på de första raderna af det medföljande
mskr den varmaste önskan uttryckt, att qvinnan måtte stå
utom, om möjligt öfver partierna. Men skall hon, eller
hennes organ inom pressen, derför stå liknöjd — liknöjd
a like för det stora, det ädla, det rent fosterländska i striden
som för det låga, det oredliga, det moraliskt förkastliga,
hvarmed man befläckat den? Liknöjd för hvarthän de
senare elementerna, om de få ohämmadt verka, skulle föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
