Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
BRYTNINGSTID
Med en påminnelse om att det var Esselde som
övervunnit hennes egna betänkligheter mot att åtaga sig
redak-tionsförpliktelser, om än vännen vid den tiden hade »en
mäktig bundsförvandt» inom henne själv, förklarar hon
vidare att hon mer och mer blivit övertygad om
omöjligheten att tjäna två herrar. »Då nu dertill kommit, att jag
mer än en gång insett, att jag illa skött mina åligganden
som Redaktris och att jag på senare tider ofta nog blifvit
nedslagen öfver missförstånd och felande sympathi oss
emellan, bör du ej undra öfver att min önskan att utträda
ur Red. antagit en allt bestämdare karakter», fortsätter bon.
»Jag kan numera göra det utan alla skrupler, ty jag vet
att . . . jag är helt och hållet obehöflig för Tidskriftens
fortfarande existens. Jag finner ingenting förödmjukande
i detta erkännande, ty jag har arbetat för idéen, ej för
egen skull, och hvad gör det, om verktyget bortkastas och
förglömmes, blott verket fortvarar.»
Esselde, som kort förut i Rosalies varmt deltagande ord
vid Fredrika Bremers bortgång känt den forna sympatien
strömma sig till mötes, blev ytterst smärtsamt berörd av
denna uppgörelse och det beslut vari den utmynnade. Hon
hade invaggat sig i förhoppningen att ombytet av
tryckningsort skulle göra det lättare för Rosalie att arbeta för
tidskriften säsom förr och därigenom närma dem till
varandra på nytt; nu hotade i stället en avgörande brytning.
I upprörda brev, där den flygande handstilen bjärt
kontrasterar mot Rosalies alltid jämna och vårdade piktur, ger
hon luft åt sin smärta, som skälver bakom de mången gång
hänsynslösa orden. Hon vill ej längre övertala. »Handla
efter som du finner rätt och för dig sjelf klokt», skriver
hon, »utan afseende på ett företag för hvilket ditt intresse
svalnat — eller på en vän för hvilken ditt hjerta kallnat.»
Vänskapen visade sig dock bestå även detta hårda prov,
och Rosalie offrade för den sitt beslut att utgå ur redaktionen.
Professor Olivecrona hade i denna fråga ställt sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
