- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
131

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brytningstid

131

Esseldes sida och med brev och telegram uppmanat sin
fru att stå kvar. Hon gjorde det, men blott tills vidare
och med en tvekan som utvecklingen skulle ge rätt.

* * #

*



Då Esselde efter konflikten söker göra sig reda för vad
Rosalies vänskap för henne innebär, säger hon: »Vi ha

båda erkänt att vi ursprungligen begärt af denna känsla
mer än som någonsin blifvit uppfylldt, och vi dela väl i detta
afseende öde med de flesta varmhjertade menniskor. Till
svar på din fråga kan jag dock af hjertat och med innerlig
tacksamhet svara att Du varit mycket, mycket för mig, att
jag icke har och icke får någon vän som jag högre värderar,
på hvilken jag säkrare litar, om jag ock genom medvetandet
att vara för henne obehöflig tvingat mig sjelf att af hennes
hjerta ej begära allt det som mitt kräfde.»

Det förtroliga tankeutbyte, som för båda blivit ett behov,
tog emellertid nu åter ut sin rätt vid sidan av den
redak-tionskorrespondens, som hotat att uppsluka allt annat.
Reflekterande över livet och sin egen utvecklingsgång under
sommarens relativa ostördhet, kände sig Rosalie driven att
utgjuta sitt hjärta för vännen, och ehuru Esselde förklarade
sig höra till »dessa stumma och bundna . .. hvilkas djupaste
känslor och innersta tankar förgäfves söka ett uttryck»,
biktade hon dock, om än blott i antydningar, för Rosalie
sina mest genomgripande erfarenheter. Så gav hon också,
utan att nämna något namn, luft åt sin smärta vid den
upprivande brevväxlingen med Adlersparre i december 1866.

»Du skall icke», skriver hon, »hafva så svårt som mången
annan att förstå huru hjertat kan hängifva sig åt en trofast
vänskap, ännu sedan ungdomsåren äro längesedan
tillrygga-lagda — kanske under vissa förhållanden just då så mycket
mera obetingadt, som man vet sig böra stå fri för alla en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free