- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
133

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BRYTNINGSTID

133

I det längsta kvarhållande en förhoppning att Rosalie
dock ej skulle kunna överge deras gemensamma verk, fick
Esselde först genom hennes sommarbrev fullt klart för sig
hur grundlös den var. Ensamhetskänslan grep henne. »Midt
i den lefvande naturens herrlighet» på den lilla vackra gård
vid Drefviken, där hon tillbragte sommaren tillsammans med
sin mor, kände hon sig isolerad som aldrig förr. »Sällsamt
är att se (när man nemligen hemtat lugn och mod nog
för att i sådana förhållanden nyttja sina nog länge af en
naturlig smärtas tårar skymda ögon)», skriver hon till Rosalie,
»sällsamt är det dä att se huru somliga tidskiften i
men-niskans — eller kanske blott vissa menniskors — lif synas
på förhand bestämda till att afskilja, utsöndra och afskära
dem från alla personliga sympathier, allt närmare menskligt
förtroende, allt innerligare deltagande, för att helt och
hållet återkasta dem på sig sjelfva och låta dem likasom på
ett handgripligt sätt erfara sanningen af Davids ord: ’förliter
eder icke uppå menniskors barn, de kunna intet hjelpa’.

Sällsamt också att, allt som blicken lugnar och klarnar,
se huru man blifvit omedvetet bringad till denna punkt
genom en lång följd af skenbart obetydliga händelser, en
serie af vexlande fel och förtjenster hos sig sjelf och andra,
alla verlcande till samma mål — skiljsmessans •—•
förens-ligandets.

Troligen har ingen med några djupare själens behof,
med någon mera inåtgående lifserfarenhet varit helt och
hållet förskonad från dessa brytningstider i lifvet. De
kunna komma under olika form, med en mer eller mindre
förkrossande kraft, på en gång eller med flere på hvarandra
följande slag — ett är dock visst: att de innebära afgörande
kriser för vårt inre lif.»

9f—220623. Leijonhufvud, Sophie Adlersparre. /.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free