Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
BRYTNINGSTID
faldiga och barnsliga missförstånd. Du skall förstå att
upp-gifvandet af en sådan vänskapsförbindelse måste smärta —•
helst när den varit af en art att kunna å ömse sidor utöfva
ett godt, ett förädlande inflytande. Och om jag slutligen
tillägger, såsom ljuspunkten i taflan, att skiljsmessan
uppstått utan medveten skuld å någondera sidan.. . och likväl
under förhållanden, som aldrig kunna glömmas, aldrig kunna
medgifva en återgång till det gamla, så skall du af dessa
flygtiga antydningar hafva lärt nog för att fatta arten och
riktningen af den kamp jag fått att utkämpa.»
Just vid denna prövande och uppslitande tid, med
arbets-fyllda dagar och sömnlösa nätter, drogo emellertid nya
ovädersmoln upp på tidskriftsredaktionens himmel.
Vänskapens seger hade ej kunnat hindra att åsikterna mer och
mer gingo i sär. I en del fall skärpte professor Olivecrona
motsättningen genom sin av en stundom ganska besk satir
kryddade kritik av vissa Esseldes uttalanden; så hade till
exempel varit händelsen med hennes på våren skrivna
artikel om kvinnan och universitetsstudierna.
Gripen av missmod vid slutet av detta år, »i så många
afseenden en brytningstid», misströstande om sig själv och
framtiden till den grad att hon ett ögonblick kunde känna
sig frestad att uppge själva tidskriften, sökte dock Esselde
någon utväg att ordna det gemensamma redaktionsarbetet
»på ett sätt som gjorde det möjligt att», för att använda hennes
egna ord i ett brev till Rosalie, »undvika den enda punkt
i hvilken våra’ åsigter äro oförenliga... de så kallade
samhällsfrågorna». Men hennes förslag att blott referera motioner
och riksdagsbeslut och lämna diskussionen åt
tidningspressen, om de ej kunde enas om egna inlägg, var
naturligtvis omöjligt att genomföra. Rosalie insåg det, och hennes
beslut att lämna redaktionen var nu oryggligt; dock fann
hon sig, efter muntliga överläggningar pä nyåret i Stockholm,
i att kvarstå ännu under 1867 för att Esselde skulle ha
tid på sig att förbereda förändringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
