Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga omvårdnad. Hon talar en gång i brev till sin svärmor
om hur djupt och ömt hon känner ansvaret för alla dessa
unga, som blivit henne anförtrodda, och hur svag, hur
vanmäktig hon ofta känner sig gent emot den stora uppgiften.
Själv uppvuxen i ett glatt och förtroligt hemliv, drevs
Esselde oemotståndligt till att söka skapa en liknande
atmosfär omkring sig i sin nya familj. Hon var därvid
angelägen att ge utrymme åt ungdomsglädjen. »Ofta vid
skymningsbrasan», berättar hon med tillfredsställelse, »tycker
jag mig höra fem sprudlande skrattkällor sorla omkring oss.»
På samma gång drogos Esseldes tankar och intresse till
en början starkt tillbaka till det gamla hemmet. Vad som
gjort det svårast för henne att lämna det, hade varit känslan
av att hennes mor nu bättre än någonsin behövde henne.
Det var otvivelaktigt så. »Hon har mycket goda lämpor
med mig», hade gamla friherrinnan sagt om sin dotter en gång
under sommaren på Lyran och antytt arten av hennes
inflytande med orden: ’När Davids harpa klingar, det
stormar ej i Sauls bröst’.
Esseldes önskan att bo närmare modern uppfylldes
visserligen redan efter några månader, då Skeppsholmsvåningen
utbyttes mot en ny högt upp i Sandahlska huset vid Klara
Strandgata, nuvarande Vasagatan. Men trots de upplivande
så gott som dagliga besöken och trots glädjen över dotterns
ycka, hade den gamla svårt att finna sig till rätta med de
förändrade förhållandena.
Fram på sommaren började krafterna märkbart taga av;
»det är ej mycket qvar af mig», sade hon själv, och den
smärtsamma sanningen i dessa ord trängde sig alltmer på
Esselde. »Hon såg på mig, då jag skulle gå, med ett
uttryck som skulle det varit sista gången», berättar hon i
slutet av juli. »Så vidt all en moders kärlek kan rymmas i
en blick, så låg den der. Det var hennes afsked, jag
känner det!»
Ej många dagar senare hade den gamla friherrinnan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
