Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid slutit sina ögon. Förlusten grep Esselde starkt och
djupt. »Tomheten efter den älskade bortgångna växer»,
säger hon en gång efter begravningen, sedan den döda
förts ned till familjegraven på kyrkogården vid Norrköping.
»Inne, då jag är fullt upptagen af arbete eller omgifven af
de mina, plågar den mindre; men går jag ut, är det som
mötte den vid porten och svepte mig in i sitt kalla töcken.»
»Det finns tider då man icke kan göra något annat än
lefva», hade Esselde en gång på sommaren 1869 skrivit
från Lyran, och de orden gälla mer eller mindre hela året,
med de omvälvningar det innebar. Först småningom fann
hon det arbetslugn, som hon såg fram emot, då hon skrev
dessa ord: »Icke det gamla, utan ett rikare och vill Gud
mera fruktbärande.»
Kontrasten mellan den väl ombonade, men mörka och
instängda gammaldags Drottninggatsvåningen och det nya
soliga hemmet i Sandahlska huset, där man från
hörnsalongens fönster hade den härligaste utsikt över »Staden,
Strömmen och Mälaren långt inåt segelleden» är i viss mån
symbolisk. Kärleken gav Esseldes liv en ny rikedom och
hennes väsen ett nytt drag, något mjukare och mildare,
som vänner och medarbetare ej kunde undgå att lägga
märke till, något varom uttryck i brev bära vittne.
Adlersparres inflytelserika ställning i riksdagen gjorde
hans hem till samlingsplats för framstående kamrater och
meningsfränder, bland vilka särskilt märktes L. J. Hierta
och A. O. Wallenberg. För Esselde var meningsutbytet i
en sådan krets av största intresse, och det förefaller som
om båda makarnas gamla umgängesvänner med fördel kunnat
sammanföras hos dem. »Vi ha som vanligt en del af 2:dra
kammaren samlad här påskaftonen», skriver Esselde sålunda
i april 1873 till Anna Hierta, »och det skulle vara bra roligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
