Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus, men för det som utgjorde hennes livs patos synes han
nu ha haft blott föga förståelse. Hans fru, som verkade
osympatiskt på Esselde genom en viss prägel av småaktighet
över sitt väsen, hälsade det nya samtalsämnet med ett litet
torrt hånskratt. »För öfrigt», skriver Esselde i dagboken,
»var det med dem som med så många andra. De trodde
sig vara absoluta fiender till saken och förordade ändå det
mesta, som vunnits af dess vänner.»
Om det intryck Esselde fick av Grundtvig i viss mån
innebar en besvikelse, verkade skalden Paludan-Müllers
personlighet i stället på henne odelat sympatiskt. »En fin,
något lutad gestalt med ett tärt men bildskönt anlete,
drömmande ögon och ett drag af vemodig humor lekande
kring de fina rörliga läpparne» — så skildrar hon första
intrycket av honom, då han trädde henne och hennes
led-sagerska Magdalene Thoresen till mötes i sitt hem vid
Fredensborg. »Han mottog oss», heter det vidare i
dagboken, »med ridderlig artighet värmd af en hjertlighet som
yttrade sig mindre i ord än i en viss stämning, just som
doftet från blomman.»
Esselde hade i en av tidskriftens första årgångar
analyserat Paludan-Müllers diktning, särskilt hans främsta skapelse
Adam Homo, som mäktigt påverkat henne, och
tankeutbytet med honom blev nu för henne en upplevelse.
Samtalet fortsattes under en vandring i slottsträdgården
och parken. »Det var något verkligt hänförande», berättar
Esselde, »att gå lyssnande vid den ädle skaldens sida genom
Marmorhaven — ett litet paradis af rosor och
marmorbilder — och i skuggan af de herrliga men dystra alléerna,
eller utmed kanten af den vackra Esromsjön, eller till den
lilla källan, der han hämtade oss ett vatten, rent och
förfriskande som en dryck ur diktens källa. . . Under
promenaden med Paludan Müller förde jag åter talet på hans
skaldskap, tackade honom för skildringen af Alma och
sade att jag fann henne vara den skönaste och sannaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
