Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ehuru någon korrespondens från senare år ej finnes
bevarad, upphörde hon ej att med varmt intresse följa
Magda-lene Thoreséns diktning, och åt hennes sista och största
arbete, Billeder fra Midnatssolens Land, har i Tidskrift för
hemmet ägnats en analys, som ej förlorat i sympatisk
förståelse på att den av Esselde anförtroddes åt Ellen Key.
Det är en påfallande skillnad mellan Esseldes sätt att
mottaga å ena sidan Magdalene Thoresen, å andra sidan
hennes stora landsmaninna Camilla Collett. De hade
sammanträffat redan 1866 vid Camilla Colletts besök i
Stockholm, ehuru egendomligt nog varken brevväxlingen med
Rosalie Olivecrona eller Tidskrift för hemmet röjer något
spår av denna Esseldes första beröring med författarinnan
till Amtmandens Dötre. Och då Camilla Collett i juni
1873 ånyo gästade Stockholm och uppsökte »Hemmets»
redaktris för att erbjuda henne en liten skiss, med
anknytning till Fredrika Bremer, ledde detta steg ej till något
närmande utan tvärtom. Författarinnan tog efter många
om och men tillbaka sin artikel, då hon ej var hågad att
göra den retuschering som Esselde önskade och sålunda
själv fann den »mindre skikket for Tidsskriftet».
Esselde tvekade att publicera den sedermera under titeln
Fra et mindre hjemligt Standpunkt i Sidste Blade
införda och då i tidskriften utförligt refererade uppsatsen,
»tvekade för sjelfva dess genialiska öfverlägsenhet i slående
kraft och dräpande skärpa» enligt Camilla Colletts ironiskt
understrukna citat i brev till Dietrichson. Ironien, riktad
mot tidskriften, »et meget pent, monstervaerdig velopdragent
juste millieu Skrift», ställer i blixtbelysning kontrasten mellan
båda författarindividualiteterna och mellan de förhållanden,
under vilka de, var på sin sida, förde kampen för kvinnans
mänskliga rättigheter. Van att samarbeta för praktiska och
påtagliga syften med intresserade män och van vid
framgång, om än steg för steg, ryggade Esselde tillbaka för
den hänsynslösa bitterheten i Camilla Colletts »stridssätt»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
