Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsarbete för renskrivningsbyrån, kommit i kontakt med
Ksselde och nu med hela sin själs glöd omfattade idén om
en den svenska textilkonstens renässans.
Initiativet till en förening för det svenska
handarbetets utveckling i konstnärlig och fosterländsk
1 iktning utgick från detta klöverblad av kvinnliga
intelligenser och viljor. Idén var för var och en av dem hennes
egen andas barn, om den ock, som fru Curman säger, »utan
Iru Adlersparres energiska vilja» förmodligen »aldrig tagit
gestalt». I april 1874 utfärdade nu dessa tre upprop till
ett stort handarbetslotteri, avsett att över hela landet sprida
kännedom om nya mönster och arbetsmetoder, på samma
gäng som det skulle inbringa grundplåten till den tilltänkta
föreningen. De tre stiftarna hade som undertecknare fått
med sig många goda namn; man lägger särskilt märke till
Kilen Ankarsvärds, Anna Wallenbergs och Selma Giöbels.
Uppropet vänder sig till »handarbetets vänner i alla delar
af landet», och ur denna av Esselde givna formulering tyckes
föreningens namn ha framgått av sig självt; skriftliga
meddelanden skulle nämligen adresseras till Sekreteraren för
handarbetets vänner (utan stor bokstav), Stockholms
läsesalong, Brunkebergs hotell.
Den stora bokstaven dröjde emellertid inte länge, och
det fastän det stort tilltänkta lotteriet blev ett fiasko och
den till försommaren planerade vinstutställningen därmed
fick en annan karaktär. Det var nämligen den nybildade
föreningen Handarbetets vänner, som i Ahlinska skolans
efter terminsavslutningen välvilligt upplåtna lokal vid
Röd-bodtorget lyckades åstadkomma en utställning, ej av på måfå
hopade arbeten, utan av mönstergillt gammalt och
mönstergillt nytt. Som en förnyelsens symbol lät fru Limnell från
sin salong flytta över till utställningslokalen Qvarnströms
Idunastaty. Alla krafter samverkade: Ellen Ankarsvärd
övertog spetsavdelningen, såväl gamla dyrgripar som nya
Vadstena- och Mockfjärdknypplingar, Hanna Winge ledde med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
