- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / II. /
32

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin konstnärsblick anordningen av det hela, Jenny Rossander
med sin nyvunna erfarenhet från Wien åtog sig jämte några
väninnor förevisningen för allmänheten, en flossaväverska
placerades vid sin vävstol, och utställningen blev, fast man
var mitt i juni, en succés. Den nya föreningen hade för
sina syften lyckats väcka ett intresse som varslade gott för
framtiden.

Då Esselde längre fram på sommaren, med sin yngste
styvson, som ännu var ett klent barn, tillbragte några veckor
vid Skövde vattenkuranstalt, begagnade hon tillfället att
göra propaganda för Handarbetets vänner i denna
landsända. »Här har Alma» — helt visst den skickliga brodösen
fröken Alma Schröder — »i förbifarten undervisat 8 elever,
alla intresserade af det inhemska arbetet, och om ett par
dar ha vi både snårsöm och flossaväf i gång i Mariestad»,
berättar hon i början av augusti för fru Limnell.

Stora svårigheter återstodo dock, och det skulle, trots
all offervillig entusiasm, mången gång se mörkt ut, då
det gällde att skaffa förlagskapital och börja bygga på
den grund som lagts. Man hade ju redan Bikupan —- så
lät det t. ex. från det rika Göteborg. För Esselde, som
från början (det framgår av hennes i det föregående anförda
inlaga till styrelsen) trott på detta företags
utvecklingsmöjligheter i reformerande riktning till den kvinnliga
handa-slöjdens förädling, stod det emellertid nu efter samarbetet
för Wienutställningen klart, att ett sådant initiativ från detta
håll ej var att vänta. Fru Anna Hierta-Retzius, Bikupans
skapare och medlem av direktionen, beklagar också i sin
historik över dess första utveckling, att »den konstnärliga
uppgiften icke kunnat tillräckligt tillgodoses» på grund av
bristande insikter hos den först anställda föreståndarinnan.

Det är just i ett brev till fru Retzius, då ännu fröken
Hierta, som Esselde i september 1874 klargör den
uppfattning vartill hon kommit med avseende på Bikupan. Hon
talar om en fråga, som hon vet intresserar dem båda, »frågan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/2/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free