Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänt sig med en förfrågan om henne till Adlersparre, som
genom sin första hustru var besläktad med Ellen Ankarsvärd,
och av honom fått en obetingad bekräftelse på sin
uppfattning. Han beundrade sin släktings klokhet och ovanliga
intelligens. Det var just vid den tiden då den nybildade
sjuk-vårdsföreningen som mest lade beslag på Esseldes intresse,
och troligen stod den väckelse genom henne, som fru
Ankarsvärd tjugufem år senare häntyder på, i sammanhang
därmed. Då hade hon dock ej, som hon själv säger, »mod
att fatta» den räckta handen, var »ej klarsynt nog att se
hvarom det gällde».
Sedermera hade förhållandet i ett fall blivit det motsatta.
Då i början av 1870-talet frågan om gift kvinnas äganderätt
togs upp till livlig diskussion inom och utom riksdagen, hörde
fru Ankarsvärd till de ivrigaste förkämparna och hennes i
Tidskrift för hemmet publicerade inlägg till de mest vägande.
Det var på initiativ av henne samt Lars Johan Hierta
och hans dotter Anna som en förening på nyåret 1873
bildades för att verka för frågans rättvisa lösning. Här
stod återigen Esselde, trots sitt varma intresse för en
välbehövlig reform, något reserverad, rädd att föreningens
radikala fordran på all egendomsgemenskaps upphävande
skulle stöta tillbaka många eljest reformvänliga män. Hon
tog ej någon verksam del i föreningen, men hon följde
i tidskriften med största uppmärksamhet motioner och
diskussionsinlägg i frågan, och det var med obetingad
glädje som hon hälsade riksdagsbeslutet om gift kvinnas
rätt att själv råda över sin arbetsförtjänst, ett beslut som
hon i väsentlig mån tillskrev föreningens åtgärder. »Det
är ibland en stor glädje att få erkänna, att man haft orätt,
och den glädjen ger jag mig sjelf, då jag bekänner, att
jag-fruktade att denna förening skulle föga gagna saken, men
jag nu inser att det är henne vi hafva att tacka för de
framgångar som vunnits», skriver hon i april 1874 till Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
