- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / II. /
38

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hierta, och samma ärliga erkännande hade hon otvivelaktigt
muntligen uttalat till Ellen Ankarsvärd.

Nu hade äntligen ett fält öppnats för fullt och
fruktbärande samarbete dem emellan. Ehuru överhopad både av
arbete i Föreningen för gift qvinnas eganderätt och
av sällskapsförpliktelser, tvekade ej Ellen Ankarsvärd, då
fråga blev om Handarbetets vänner.

Denna gång räcktes ej handen förgäves. Redan är
omtalat, att det var Ellen Ankarsvärd som vid den första
utställningen åtog sig att anordna den förnämliga och
krävande spetsavdelningen, och hennes fina, konstnärliga
smak, utbildad i den atmosfär af estetiska intressen, vari
hon från barndomen rört sig, gjorde en ovärderlig insats i
den unga föreningens utveckling. Men även den ekonomiska
sidan av företaget behärskade hon fullständigt. En
styrelsemedlem, som från början stod Handarbetets vänner nära,
har vackert karakteriserat hennes betydelse därinom i
följande ord: »Hon drunknade aldrig i de praktiska
detaljerna, som kvinnor så ofta göra, men ingen af styrelsen
kände dem dock så till punkt och pricka som hon, på
samma gång hon ägde den stora samlande öfverblicken och
en objektivitet i omdömen såsom ingen annan.»

Esselde och Ellen Ankarsvärd, den entusiastiska och
entusiasmerande, viljekraftiga initiativtagaren och den klokt
försiktiga, målmedvetet sovrande organisatorn, voro alltför
olika naturer för att icke slitningar skulle förekomma i
deras inbördes förhållande. Men ett hade de gemensamt:
förmågan att helt gå upp i sitt arbete, den
självförglöm-mande hängivenhet för en idé, som ensam leder till seger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/2/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free