Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta intresse för Esselde, och hon njöt på samma gång i
fulla drag av den syrendoftande försommarens härlighet,
därom vittnar biand annat en liten herrgårdsstudie i
Tidskrift för hemmet av år 1871. Även hennes make trivdes
förträffligt och fördjupade sig med iver i släktarkivets skatter;
men ge sig till tåls hemifrån mer än ett par veckor kunde
han dock ej. Redan kort efter midsommar hade de återvänt
till Stockholm.
Adlersparres känsla för det hem han själv skapat gjorde
honom numera för egen del varje resa mer eller mindre
odräglig, vare sig han företog den i egenskap av
statsrevisor eller i något enskilt ärende. Denna känsla har tagit
sig starka uttryck i hans brev. »Mitt älskeliga hem med
min älskeliga oförlikneliga goda hustru förderfvar allt
annat, med hänsyn till nöjet för mig. Och jag tackar Gud
innerligt derföre» skriver han en gång från Växjö till sin
fru. Längre fram i brevet heter det: »Om måndag börjar
det käraste av resan, nemligen att resa direkte hem!!!»
För Esselde uppstod under sådana förhållanden lätt en
konflikt mellan allt som band henne vid hemmet och
behovet av uppfriskelse i ny omgivning med hänsyn till hela
hennes verksamhet. Hade hennes make något praktiskt
göra för händer, som t. ex. flyttningen, gick det lättare för
henne att komma ifrån. Hon kunde också i olika repriser
hälsa på fru Ankarsvärd ute i skärgården, fröknarna
Norstedt vid Drottningholm och fru Limnell på Lyran den
sommar då Adlersparre med sina söners hjälp tog sig för
att stryka väggar och golv i huset på Söder. »Detta
försonar farsgubben litet med mors sommarutflygter, hvilka
han eljest har svårt att smälta», berättar Esselde för sin
bror i slutet av juli 1877. »Jag har imellertid blifvit stärkt
och uppfriskad af hafsluft och skogsvandringar.»
Samlivet mellan makarna hade utvecklat sig till vad
Esselde i några ord vid Adlersparres bortgång betecknar
som »icke ett fredligt och stillsamt lif, men ett stort och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
