Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax efter flyttningen till Söder hade Adlersparre
skrivit till sin hustru: »Gudi vare lof, vi bo i fast bostad och,
menskligt beräknadt, slippa att mera flytta, förrän då, när
den stora hemligheten för oss uppenbaras skall!» Den
stunden var för honom närmare, än han då kunde ana.
På våren 1879 började Adlersparres förr så starka hälsa
visa tecken till avtagande, ehuru han troget höll ut på sin
post i riksdagen, alltid färdig att, om så behövdes, görä’ sitt
inlägg till främjande av fosterlandets försvar. Ett
svim-ningsanfall på en bjudning hos Esseldes bror och svägerska
kom som en första varning. Läkaren kunde snart
konstatera, att levern var svårt angripen, och intet kunde göras
för att häva »den grymma sjukdomen», som dock
utvecklade sig »utan egentliga plågor».
I juni, då slutet närmade sig, var Adlersparre omgiven
av större delen av sin familj. Äldste sonen hann dock ej
upp från Värmland i tid, och den andre, Rolf, hade ett år
tidigare skickats ut till sjöss, sedan fadern till slut givit efter
för hans enträgna önskningar och själv styrt om plats åt
honom på ett amerikanskt fartyg. De båda döttrarna hade
ferier och kunde således vara hemma och hjälpa till med
vården av sin far. »Sophie outtröttlig, rådig och bra»,
skriver hennes styvmor i några meddelanden till sina
syskon, där orden ännu vibrera av stämningen från dessa
döds-skuggans dagar. »Det ligger i allas våra lynnen att tala minst
om hvad djupast griper. Ännu har också mycket litet
yppats af hvad vi alla rufva på.»
Ännu fyra dagar innan döden kom hade Adlersparre
»förunderligt mycken kraft», kunde gå mellan rummen och
sitta uppe påklädd, »blid och vänlig». Han hade låtit bädda
åt sig på soffan i sitt biblioteksrum med den vida utsikten.
Gripande drag av en stark andes kamp röja sig i vad hans
hustru berättar för sina närmaste. »I går satt han länge,
länge upprätt med hufvudet böjdt öfver sina knäppta
händer .. . I natt den ofta återkommande önskan: ’hvad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
