Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fående, vittna att man sjelf blott af nödtvång funnit sig
deri och nu. skyndar att afkasta trycket».
Sådana rå,d gåvos nog och vållade bekymmer. »Jag
tänker tills hjerrian svider öfver hur hemmet skall ställas
så att det blir bäst och — möjligast», utbrister Esselde vid
denna tid. I sin strävan att ordna allt så som hennes
make skulle ha önskat fick hon emellertid ett gott stöd
av äldste sonen Georg, då han kom tillbaka till arvskiftet,
som förrättades i juli.
Sedan alla tunga bestyr i sammanhang med arvskiftet väl
voro överståndna, båda sönerna på Gustafsvik och
döttrarna ute på sommarresor, kom för Esselde i det tomma
hemmet, som hon dock ej kunde besluta sig för att lämna,
en ensamhetens tid, svår att genomleva. »Med Guds hjelp
går det dock», säger hon till en av Adlersparres
Karls-kronavänner. »Minnet af det stora han ville, det myckna
goda han genomförde, och det slutliga erkännande hans
redliga sträfvan vunnit skall underlätta kampen. Ännu efter
döden gör han lifvet för de sina stort och rikt.»
Det var först fram i september som Esselde gav vika
för sin gamla vän Rosalies enträgna uppmaningar och
unnade sig en veckas vila på landet hos henne. »Den har
gjort mig mera godt än du tror», skriver hon efter
återkomsten till Stockholm. »Nog återstår ännu mycket innan
den bittra pröfningen är genomkämpad, och stunder komma
då jag tycker mig sjunka under enslighetens och det
odelade ansvarets börda; men småningom blir jag dock
andligen starkare och mera spänstig. Är jag ensam, lefver
jag mest i bönen och minnet; ett slags samspråk med
den käre bortgångne har blifvit mig ett oafvisligt behof.»
Hösten nalkades emellertid, och alla de mångfaldiga
arbets- och intresse-trådarna knötos småningom åter vid.
Verksamheten dövade smärtan. Men så med ens var allt
förgäves, och den bröt upp igen med fördubblad kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
