Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidskriften ekonomiskt stöd. Det var första gången denna
utväg framställdes för Esselde, men hon ryggade ännu
tillbaka för den. »Folk i allmänhet och fruntimmer i
synnerhet hafva ytterst svårt att skilja på sak och person, och
den föreslagna garantien kunde derför lätt ge anledning
till utläggningar och missförstånd, som kunde drabba ej
blott mig utan äfven en afliden, hvars minne jag framför
allt annat vill värna», säger hon i förkänsla av kommande
förvecklingar.
Att alla, som voro besjälade av samma intressen, skulle
vara villiga att på ett eller annat sätt stödja tidskriften i
egenskap av kvinnorörelsens organ, hade utgivarinnan dock
under dessa två decennier förvärvat sig rätt att vänta. Det
skulle emellertid visa sig att saken var långt ifrån lätt att
ordna. För den definitiva lösningen, den enda
framtidsmöj-liga, var tiden ännu ej mogen. Den lösningen låg i den
redan nu hos Esselde uppdykande tanken om en
kvinno-saksorganisation, som kunde övertaga ansvaret, en plan som
hon meddelade några få intresserade.
Det är karakteristiskt för förhållandet mellan Esselde och
Rosalie Olivecrona, att det är till den forna medredaktrisen
som hon nu vänder sig med sin plan. Omständigheternas
makt och deras egen utveckling hade i många hänseenden
fört dem från varandra — Rosalie beklagar sig en gång
att de aldrig varit så åtskilda, som sedan hon flyttade
tillbaka till Stockholm — men då det gällde vara eller
ickevara för det, som från början var deras gemensamma verk,
var Esselde säker på att kunna räkna på sin gamla väns
intresse och sympati.
I början av juni 1880, då Esselde erkänner, att hon
lever nästan mer i det förflutna än det närvarande, dä hon
under ljusa försommarnätter ej kan sova, utan går uppe och
ser för sig i det växlande morgonljuset alla skiftningarna
av livet vid sjukbädden året förut ■— ett slags dubbelliv,
som skulle kunnat göra henne till en overksam drömmare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
