Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller vilja tillerkänna poeten något högre varde. Under
«ridana förhållanden är det mig oändligt kärt, när jag får
röna ett så tydligt bevis af välvillig och finkänslig
uppskattning, som Ni behagat lemna. Och Eder själfulla
analys af min poesi skall blifva mig en maning att fortfarande
«öka verka med de poetiska röstmedel, som blifvit mig
för-liinta.»
Tidskrift för hemmet hade sålunda under sina båda
första decennier konsekvent fullföljt sitt program. Den
vände sig alltjämt ej blott till direkt
kvinnosaksintresserade-Den var för vida kretsar en välkommen förmedlare av
kontakten med samtidens litterära liv. Ännu 1876 hade
Es-selde med glädje och stolthet kunnat konstatera, att den
vann i spridning och gick utan förlust, visserligen allt för
litet uppmärksammad av tidningarna, men högt skattad
på de mest omdömesgilla håll; »en tidskrift, hvars tillvaro
jag och mänga med mig betrakta som en välsignelse,
spridande andlig helsa och ideal uppfattning af lifvet bland
Sveriges qvinnor», säger t. ex. Viktor Rydberg om den.
Men just vid den tiden hade tidskriften som lektyr i
familjekretsen börjat få starkare känning av sina medtävlare
och gå tillbaka i popularitet. Prenumerantantalet började
minskas. Redan på hösten 1878 var det endast med stor
tvekan som förlaget, Norstedt & Söner, åtog sig att fortsätta
utgivningen. »Tidskriften skall fortgå, ehuru det går ’på
Guds Försyn’ — och förläggarens tålamod», skriver Esselde
i december 1878 till en av sina medarbetare.
Nu då Esselde stod ensam och ej längre kunde
riskera att vara utan inkomst av sitt arbete, gällde det att
finna någon utväg att betrygga den tidskrift, som i tjugu
år varit den svenska kvinnorörelsens organ. Innan
kontraktet med Norstedts förnyades för år 1880, hade hon hört
sig för hos en annan förläggare, som dock ej vågade åtaga
sig utgivandet utan garantier; han föreslog henne att vända
sig till enskilda personer, som skulle vara beredda att ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
