Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur högt Esselde än skattade Wirséns diktning, stod
hon dock Ellen Keys uppfattning nära i fråga om den
hållning, som Wirsén i egenskap av Posttidningens
litteraturrecensent intog till problemdiktningen och åttitalsrealismen,
särskilt de nu debuterande författarinnorna Anne Charlotte
Edgren och Alfhild Agrell. Då Ellen Key en gång på
sommaren 1883 reserverar sig mot att av Esselde räknas till
de unga, skriver hon: »Jag har betydligt många grå hår
och betydligt många reservationer mot de
krusbärskarts-gröna ungdomligheterna! Men de äro som ambrosia för
min gom mot C. D. W:s galla! Den är bitter och äcklig,
den!» Och Esselde svarar efter att ha uttalat sina tankar
om fru Edgrens sista bok, som han recenserat: »Ett är i
alla fall visst, och det är att Wirsén genom sitt sätt att
öfva kritik mot så väl henne som Tyra (fru Agrell)
förspillt sin rätt att vara en högre ädel kritiks banérförare,
och det är bedröfligt» — ett omdöme som hon något
senare i än verksammare formulering gav offentlighet åt.
Esselde hade redan på 1870-talet, då fru Edgren
debuterade med anonyma skådespel, livligt intresserat sig för
hennes författarskap. Det hade t. o. m. varit fråga om att
ett mindre stycke skulle införas i Tidskrift för hemmet, och
med anledning därav hade Esselde i brev till en av Anne
Charlotte Edgrens vänner uttalat sig om hur mycket hon
väntade av debutanten. »Med trogna studier ej blott af
konsten utan af lifvet, och ej endast af lifvet sådant det
är utan också af lifvet sådant det borde vara, skall den
okända förf:n gå en vacker framtid till mötes och bli en
heder för vår literatur», hade hon skrivit.
»Lifvet sådant det är» — det var inspirationskällan till
den novellsamling, som Anne Charlotte Edgren nu
publicerat: Ur lifvet. På hösten 1882, då första samlingen kom
ut, hade Esselde välkomnat den som ett betydelsefullt
litterärt verk, på samma gång hon för sig klargjort och i ett
föredrag över nyutkommen litteratur av svenska kvinnliga
7—232787 LeijonhufvudSophie Adlersparre. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
