Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hou till fru Edgren, »i Arias öde en försäkran om, att ingen
skördar lycka af förrådda pligter.»
Men samlingen innehöll även novellen Aurora Bunge
societetsdamen som i ett ögonblicks sinnesrus skänker
sig. åt fyrvaktaren — och det var mot den Esselde
reagerade. Här som ofta sedermera i den realistiska
litteraturen stöttes hon tillbaka av själva det mänskliga problem,
som lockat diktaren till behandling. »Ämnet är så vidrigt,
att det grämer mig att det blifvit upptaget af qvinnohand»,
skriver hon, med den nyutkomna boken framför sig, till
författarinnan. »Kanske skall ni anse det som fördom, men
känslan häraf är för mig oemotståndlig.»
Fru Edgren försvarar sig med att betona den
indignation som ligger bakom berättelsens avslutning, om än
hennes »önskan att vara objektiv» hindrat den att tillräckligt
tydligt framträda. Och sedan Esseldes recension på hösten
kommit ut i tryck, tillägger hon ytterligare: »Ert klander
af Aurora Bunge kan icke minska min tacksamhet, ty jag
har lyckligtvis ännu så pass mycken själfkritik, att jag. . .
inser, hur föga djup min psykologi är, jämförd med lifvets
egen. Jag kan därför hvarken begära eller vänta Ert
obetingade gillande, men det skulle glädja mig att äfven
framgent i mitt arbete för kvinnan — en kvinlig förf:s främsta
uppgift måste ju själffallet blifva ett arbete för kvinnan,
bidrag till kvinnans psykologi —• få räkna på intresse och
sympati af den kvinna, hvars konsekvens och energi vid
genomförandet af en dylik lifsgärning förvärfvat henne alla
tänkande kvinnors tacksamhet.»
Esseldes intresse skulle alltid följa den författarinna,
som snart för mången framstod som den typiska
representanten för det unga Sverige, den som »klarast återspeglade,
hvad som rörde sig i tiden». Sympatien var ej lika
omedelbart given. Fru Edgrens kyliga iakttagelse hade något
för Esselde främmande, skärpan i samhällssatiren stötte henne
tillbaka, även där hon fann den fullt berättigad. Och klyf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
