Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tack för ditt bref med de goda nyheterna», svarar Es~
selde. »De glädja mig storligen, både för din skull och för
vår saks.»
Att den första svenska kvinna som vunnit doktorsgraden,
med sin mångsidiga humanistiska bildning och sitt levande
intresse för samhällslivets och kulturens alla olika företeelser,
var ovärderlig som medarbetare i sakens tjänst, hade Esselde
snart insett. Hon var också angelägen att mångsidigheten
av hennes begåvning skulle i tidskriften komma till sin
rätt.
I ett orienterande brev frän den tid, då redaktionsfrågan
avgjordes, skriver Esselde: »Den litterära granskningen
träder allt mera i förgrunden bland tidskriftens uppgifter, i
mån som de sociala och etiska spörj smålen tränga sig mer
och mer fram äfven inom skönlitteraturen och den eljest
exklusivt estetiska kritiken. Då nu min förläggare påstår
att just sådana uppsatser främja afsättningen, så är det ju
allt skäl att fortfarande utveckla den sidan af Tidskriftens
uppgift.» Och efter att ha uppräknat en hel del
nyutkommen litteratur, tillägger hon: »Alltså, kära lilla medredaktris
— icke skall stoff till arbete fattas från min sida; och det
bästa hemtar du i allt fall inom dig sjelf.»
Det går en fläkt av samarbetsglädjen från tidskriftens
första år genom Esseldes brev till Ellen Fries, och hon
skattar medredaktrisens vetenskapliga skolning lika högt,
som hon då skattade Rosalie Olivecronas klara omdöme
och uppövade tankekraft. Omsesidighet i kritik står för
henne även nu som ett livsvillkor; hon är t. ex. tacksam för
Ellen Fries’ anmärkningar över första häftets
inledningsarti-kel och ändrar med ledning av dem den alltför mångordiga
avslutningen. Själv uttalar hon oförbehållsamt men i
allmänhet mycket fogligt sin kritik. På tal om Ellen PTies’
recension av Strindbergs Svenska öden och äfventyr, där
hon skulle önskat »något mera positivt beröm» och en kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
