- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / II. /
151

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutet blev att man »skulle söka ingå som deltagare i ett
annat». Men härmed ville Esselde på intet vis låta sig nöja.
Med sin vanliga energi satte hon sig i rörelse för att få
ihop pengar och kunde på styrelsesammanträdet den 12
november framlägga en för möjliggörandet av en
förbunds-skrift sammanskjuten summa av 2,700 kr., varav 500
utgjorde hennes eget tillskott. Vad som för henne stod som
en av de viktigaste förutsättningarna för förbundets
utveckling, ett eget organ, kunde nu bli verklighet.

Styrelsen beslöt under dessa förhållanden utgivandet av
ett månadsblad, som skulle verka för förbundets syften och
behandla »dermed i sammanhang stående sociala och
litterära frågor». Den uppdrog vidare åt fem elektorer — utom
ordföranden Esselde, Anna Sandström, Ellen Fries och Ernst
Beckman med Lilly Engström och Gustaf Sjöberg som
suppleanter — att utse redaktör eller redaktris. Själv
hoppades Esselde än en gång på Ellen Fries, som givit ett halvt
löfte, men »i ellofte timman» drog sig tillbaka. »Det är
underligt», skriver hon under intrycket därav. »Ingen af de unga
har jag känt mig så dragen till, ingen har jag hållit så
innerligt af som dig — och ingen har låtit mig så bittert
lida.»

Med sin erfarenhet av allt det arbete, som behövdes för
att starta en tidskrift, var Esselde förtvivlad över
långsamheten med avgörandet. »Denna redaktionssak ger mig grå
hår eller något ännu värre», utbrister hon i en biljett, där
hon lägger Gertrud Adelborg pa hjärtat att styra om att
elektorerna äntligen måtte sammanträda. När så skedde —
knappt en vecka efter det de utsetts — föll valet på henne
själv, och underhandlingarna slutade med att hon »tills
vidare åtog sig uppdraget med förbehållen rätt för sig att
utse redaktionsbiträden och på dem öfverflytta det
fast-stälda redaktionsarfvodet».

Den rätten kom hon också snart att begagna sig av.
Hon fick nämligen just vid samma tid ett uppdrag, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/2/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free