Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess platsförmedling hade hon fått inblick i svårigheterna
för obemedlade unga flickor att vinna fackutbildning och
därigenom förutsättningar att förstå betydelsen av det
planerade arbetet. Och hennes entusiasm för saken tändes
lätt vid beröringen med Esseldes.
Första resultatet blev ett överläggningsmöte i
Hälsingborg. Det var inom Skåne bosatta intresserade
förbunds-medlemmar som genom filialen kallades till detta möte.
Här visade det sig att saken rönte livliga sympatier, och
Esselde fick genom de under diskussionen uttalade
åsikterna god ledning vid uppgörandet av den plan hon hade
under utarbetande. Idén att insamlingen skulle ske länsvis
väcktes med all säkerhet under överläggningarna i
Hälsingborg. Nu vaknade också hos Esselde insikten om att
sti-pendiesaken skulle komma att kräva sin man helt, och hon
beslöt att till kommitténs sekreterare föreslå Mathilda Silow.
Omständigheterna fogade det så att Mathilda Silow, redan
innan hennes sekreterareval hunnit avgöras, följde med
Esselde till Stockholm. Det personliga förhållandet dem
emellan hade bestått sitt första prov i Hälsingborg, då
Esselde på nytt blev liggande i lunginflammation. Då
patienten efter omsorgsfull vård under professor Ribbings
ledning äntligen var stark nog att våga sig på resan, hade
hennes nyförvärvade vän ej velat anförtro henne uteslutande
i Albertinas händer utan själv följt med. Så hade hon gjort
sin entré i huset vid Fjällgatan, som skulle komma att
bli hennes hem, så länge det var Esseldes.
Esselde hade länge i det dagliga livet saknat den
värmande sympati, som hon kände behov av allt starkare ju
äldre hon blev. Hon hade mött den hos Maria Tersmeden,
som en kortare tid under vintern 1886 bott i hennes hus och
varit henne till hjälp, men sedermera av ekonomiska skäl
måst antaga en plats nere i landsorten. Under den
närmast föregående vintern däremot hade hon, enligt hennes
egna ord. levat »sitt gamla arbetslif ensligare än någonsin».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
