Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade visserligen haft hos sig en intelligent och
framåtsträvande f. d. småskolelärarinna, Marie Mems, men hon
kom aldrig Esselde riktigt nära. »Lilla Mems», säger hon,
»är snäll och villig samt mycket bildbar, men icke
egentligen sympatisk.» Mathilda Silow med sina av resor och
umgängesliv närda mångsidiga intressen, sin meddelsamma
livlighet, sin hjärtevärme och humor hade helt andra
förutsättningar för en förtrolig ställning till Esselde, och för egen
del begärde hon ej bättre, då hon fick sin verksamhet
förlagd till Stockholm, än att få dela den beundrade Esseldes
hem.
Marie Mems hade en tid varit lärarinna i
Eskilstuna-trakten hos släktingar till Esselde, som genom dem hört
talas om hennes intellektuella vakenhet, outsläckliga
kun-skapsbegär och lätthet att uttrycka sig skriftligen. Då
fru Henschen med år 1886 lämnade sin befattning med
Dagny, hade Esselde därför föreslagit Marie Mems att under
hösten utbilda henne till att sköta en redaktionssekreterares
göromål, ett anbud som den bildningstörstande unga
kvinnan tacksamt antagit. Esselde hade redan då haft »god
hjelp» av henne och var nu glad att få behålla henne hos
sig i samma egenskap för den stundande vintern. Då ingen
av styvbarnen nu bodde hemma — Alcyone, som allt
tydligare visade tecken till själssjukdom, kom endast på
kortare besök — räckte emellertid utrymmet gott till även för
Mathilda Silow.
Att Esselde snart kommit på förtrolig fot med sin nya
vän röjes av smeknamnet Nyckelpigan, som hon redan
samma höst börjar använda. Hur Mathilda Silow själv
uppfattade sin ställning till henne framgår av ett något
senare yttrande i ett brev. »De få år Tante enligt
mensk-ligt lefnadsmått får lefva och verka bland oss, måste hon få
ro att arbeta med sin penna och skonas för alla små
dagliga omsorger och förtreter. Måtte jag kunna bidraga att
göra detta», skriver hon, .men tillägger, fullt medveten om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
