Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att rollen av nyckelpiga ej var henne nog: »Ack de passiva
dygderna äro ej mina; har jag några, så komma de först
till sin rätt i det handlingsfria och kraftiga lifvet.»
Med växande tillfredsställelse iakttog Esselde hur den
antydda handlingskraften och energien gjorde sig gällande
i den nytillsatta stipendiesekreterarens person. Själv hade
hon vid återkomsten till Stockholm skickat de övriga
kommittéledamöterna den plan och de stipendieskrifter, som
hon med ledning av de gemensamt vunna erfarenheterna
uppsatt, och fått veta att saken ansågs ha vunnit på att den
under sommaren legat uteslutande i hennes händer. »Det
tyckes mig», skriver en av de mest intresserade, tydligen
med anledning av förslaget om insamling länsvis, »som
skulle man först nu ha påträffat ett fullt rigtigt uppslag i
frågan »
Sedan arbetsplanen för landsorten på hösten fullständigt
utarbetats, började den omedelbart sättas i verket. Redan
innan årets slut hade man lyckats vinna länsombud inom
icke mindre än sex län och skickat ut flera hundratal
in-samlingslistor. Med det av Hälsingborgsmötet väckta
intresset i friskt minne, insåg dock Esselde snart, att det
talade ordet behövdes för att sätta riktig fart i arbetet;
och på hennes förslag beslöt kommittén anmoda Mathilda
Silow att göra resor för att väcka intresset för saken och
för förbundet i dess helhet till liv.
Redan i januari 1888 kunde Mathilda Silow från en
sådan färd i Östergötland, för vilken hon utrustats med
an-befallningsbrev av Esselde och flera andra, skicka henne
rapporter som på det livligaste gladde och intresserade
henne. »Kära min nyckelpiga!» skriver hon till svar. »Af
gammal vana skrifver jag ’min’, men märker mer och mer
hur jag nödgas afstå allena-egandet. Namnet har haft en
hel annan, djupare betydelse än någon af oss anat, i det du
visat dig alt klarare blifva stipendiesakens -— den stora
nationela idéens nyckelpiga, som med trons och hänförel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
