Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stannat i staden över flickskolemötet i medlet av juni för att
bland deltagarna söka väcka intresse för stipendiesaken och
förbundet, hade hon tillsammans med Mathilda Silow hyrt en
våning, Tunnelgatan 25 på nedra botten. »En treflig våning
med fri utsigt och en liten trädgård», säger hon själv, »der
jag hoppas vi skola finna oss väl och ännu kunna få göra
litet nytta tillsammans.»
Det gör ett underligt intryck att höra Esselde, som så
länge varit van vid att ha hela Stockholm nedanför sig,
van vid »strömsyner» i växlande dagrar, tala om fri utsikt
vid Tunnelgatan. Latinläroverkets trädplanterade
gårdsplan var nu den fria utsikten; men hon hade åtminstone ej
en husrad tvärs över gatan.
På sommaren, då Mathilda Silow på nytt styrde färden
norrut, begav sig Esselde, åtföljd av Albertina, ned till
Torshag i Kolmården, där hon för en tid inackorderat sig
genom fru Pledvig Haglund. Fru Haglund hade året förut
i en av Fredrika-Bremer-Förbundet utlyst tävlan vunnit
priset för den bästa skrift till utredning av frågan om den
kvinnliga ungdomens husliga uppfostran, och det
intresserade Esselde att göra bekantskap med henne och hennes
döttrar och få närmare reda på den av henne grundade
hushållsskolan.
»Trefnaden är god och alla innerligt vänliga och
omsorgsfulla», skriver Esselde härifrån till Mathilda Silow.
»En ting saknas, men det visste jag ju förut. Det är det
varma personliga intresset, den personliga tillgifvenheten,
som förskönar hvardagslifvet och gör det omöjligt för tiden
att bli lång — det der innerliga hjerteförhållandet, som
icke ens idéerna och arbetet på deras förverkligande kunna
ersätta, men som hand i hand med detta fyller lifvet och
gör dess innehåll rikt så som intet annat. Summa
summarum, det är detta jag saknar och du, din lilla otäcka, kan
nog räkna ut hvarför.
Allt är emellertid bra som det är, och jag vill icke ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
