Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det annorlunda. Dina bref bli allt rikare och jag å min
sida iakttager och inhämtar mångt och mycket som
kommer vårt samfällda arbete till godo.»
I slutet av juli angreps emellertid Esselde av reumatisk
ryggvärk och lät av sin son Karl övertala sig att söka bot hos
Kellgren i hans kuranstalt vid Sanna nära Jönköping. Hon
fann sig mycket väl av behandlingen, och även det dagliga
livet vid Sanna artade sig mera givande än hon väntat.
»Delande Ellen Ankarsvärds åsigt att ’näst intill att roa
sig är ingenting så ledsamt som att sköta sig’, kom jag
med ytterst små förhoppningar om trefnad», bekänner hon.
»Anstalten har emellertid det egendomliga med sig att
kurgästerna äro till stor del utländingar, mestadels från
England, och erbjuda derför litet mera ämne för studium och
iakttagelse än våra hederliga svenskar, som i allmänhet ju
kunna karaktäriseras med det gamla uttrycket ’som folket
är mest’.»
Det var främst två döttrar till Gladstone som
intresserade henne, synnerligen behagliga, livliga och anslående.
För övrigt höll hon mest ihop med professor Quennerstedts
från Lund och språkade gärna med den blinde lektor Svahn
från Kalmar, »värderande hans ypperligt goda hufvud, hans
kunskaper, hans qvickhet, hans goda vilja att med allt detta
tjena menskligheten». I Kellgren själv fann hon en intressant
personlighet. »Det är en medelålders man, som dock
börjar se försliten ut af arbete», berättar hon. »Dragen äro
bra, hufvudet ovanligt vackert, blicken högst ovanligt klar
och genomträngande skarp. Full af nit och en nästan
vidskeplig tro på sitt system, mer än vanligt godhjertad mot
fattiga sjuka samt outtröttlig i sitt arbete.»
Esselde hade varit rädd att Sanna-vistelsen, som måste
utsträckas till sju veckor, skulle komma att omintetgöra en
sommarplan, som hon länge glatt sig åt. Det var
nämligen uppgjort att hon hos sin äldste styvson Georg, som
nu var förvaltare på Vahlaholms gods i norra Västergöt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
