Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntningar hade fått en skugga över sig, och hon var, då
hon mötte Esselde, alltför mycket på sin vakt för att av
samvaron med henne få vad hon längtat efter.
I alla händelser blev det endast för knappa fjorton dar,
som Victoria Benedictsson slog sig ned i Esseldes lugna
gästrum innanför matsalen med utsikt åt strömmen. Det
var dock ej någon oförenlig motsats i åsikter dem emellan,
som föranledde flyttningen, utan helt enkelt det förhållandet
att författarinnan, som längtade att studera människor, ej
kunde trivas med att bo så långt från centrum. »Här är
för tyst, för afskildt», skriver hon i sin dagbok; »man
känner sig bunden af dessa långa distanser. Och för mig
gäller det framför allt att känna mig fri i rörelserna. Här
ser jag gaslyktorna glimma från staden och jag känner en
tärande längtan dit; jag vill strax utom min trappa ha
människovimlet, jag ville kunna gå ut ett litet slag under
tända lyktor och mellan upplysta butiksfönster ... A, jag
längtar bort under dessa lyktor, till breda trottoarer . . .
Detta är en öken.»
På samma gång talar hon dock om hur snäll och vänlig
och omtänksam hennes »lilla vice-mamma» är, och Esselde å
sin sida fann glädje i samvaron. »En liten ljusskymt under
den tunga och sträfsamma hösten gaf mig Ernst Ahlgrens
besök», berättar hon efter ett par veckor för Rosalie
Olive-crona. »Fru Benedictsson är ovanligt både älskvärd och
intressant. Hon har nu slagit sig ned i närheten af
Humlegården för någon tid. Har du lust och hon kan gå så långt
på sina kryckor, ville jag gerna presentera henne för dig.»
Innan Victoria Benedictsson lämnade henne, hade
emellertid Esselde haft tillfälle att introducera sin gäst i den
kvinnliga litterära världen. Det var på Nya Iduns
november-samkväm.
Nya Idun hade bildats vintern förut, med Ellen Fries
till ordförande, och Tidskrift för hemmet hade hälsat
föreningen välkommen och önskat den framgång. Den repre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
