Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskat mig en äldre och literärt bildad vän, som kunde
gifva mig ledning och råd», säger hon under första
intrycket av inbjudningen; » . . . jag ville så gerna fä känna mig
en liten, liten smula svag en och annan gång — just bara
så mycket, att jag kunde få känna, hur det är att ha någon
att trygga sig till, någon som vill detsamma som man
sjelf. Jag undrar, hur det blir att träffa Er.»
Redan innan de träffades, hade hon dock börjat bli
mera skeptisk. Esseldes i ett av breven uttalade farhåga
att hon under sin Stockholmssejour skulle »indragas i den
litterära venstern», uppkallade strax hennes ömtåliga
frihetskänsla. »Om jag icke kunde undgå att höra till ett parti,
så skulle jag ställa mig på venstra sidan», utbrister hon. > . . .
Men jag svärjer ingen fana. Icke med förbundna ögon
åtminstone.» Och ehuru hon skyndar att tillägga, med en
ursäkt för sin iver: »Jag värderar Er mycket för högt att
tro Er om att vilja hålla mig i ledband», är dock tonen nu
en annan.
Robinson, som för egen del en gång varit angelägen
att inför Esselde deklarera sitt oberoende av alla partier,
har i några sympatiskt förstående ord betecknat Ernst
Ahlgren som den ende fullblodige verklighetsdiktaren
i problemens tidsskede och som sådan »omöjlig» helt
enkelt för några propagandasyften. »Jag hör icke till dem
som bryta ned och icke till dem som diskutera lagar och
samhällsproblem, utan till dem som studera den menskliga
naturen», säger hon själv en gång. » . . . Jag tror, att hvar
och en som med någon grad af lifsvarm sanning kan återge
verkligt lif, han har också något gagn att göra med det,
utan att behöfva behandla teorier och samhällsfrågor.»
Det var just det äkta och sunda i Ernst Ahlgrens
diktning som Esselde skattade så högt, oberoende av all
tendens, och hoppades så mycket av för förbundets nya
tidskrift, som skulle bli en motvikt mot »pessimism och
radikalism». Men det kunde ej hjälpas: Ernst Ahlgrens för-
14—232787. Leijonhufvud, Sophie Adlersparre. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
