- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / II. /
215

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ståndare till hans uppfattning af könsförhållandena», säger
hon. » . . . Den lära han predikar om den fria kärleken är ett
hjertlöshetens evangelium, och ju närmare jag lärt känna
honom, ju mer jag personligt lärt att värdera den själsfinhet
och det mod, som trifvas sida om sida med de mindre
ädla egenskaper dem vi alla känna, och vilka jag ser, fast
jag ej vill tala derom — dess mer upprörande finner jag
denna lära, som är fotad på qvinnoförakt och grymhet . . .
Men förtjena ett stipendium genom att uppträda på
uppmaning emot honom? Nej.»

Av Esseldes svar framgår att hon anser missförståndet
med avseende på artikeln i Hemvännen uppklarat genom
Ellen Key. »Jag behöfver således icke», skriver hon, »vidare
orda om den saken, viss att du nu är öfvertygad om, att ingen
tänkt på att binda dig eller att svika sina egna löften.»

»Med fullständig sinnesjemvigt» — så undertecknade
Victoria Benedictsson, sedan allt åter blivit klart dem emellan,
sitt sista meddelande till Esselde, från Köpenhamn, i mitten
av mars. Det var fyra månader innan hon tog sitt liv, av
»öfvermänskliga själskval tvingad ned i det svarta djupet»,
som hon själv sagt i sitt avsked.

Sorgebudet nådde Esselde på landet i närheten av
Södertälje, där hon sökt en tids vila, och uppskakade henne så,
att hon i veckotal hade svårt att övervinna intrycket därav.
»Det är i sanning ett bittert bedröfligt slut, den storsinta
och begåfvade Victoria B. tagit», skriver hon efter några
dagar. »Förklara det, kan väl ingen ännu. Något ligger
dock helt visst i slägtlynnet. Hon hade en syster som är
sinnessjuk, och sjelf led hon tidtals under en djup
mjelt-sjuka. Hon var då rädd för sig sjelf i ensliga stunder — och
nu var hon ensam! En annan förklaringspunkt är hennes
gränslöst olyckliga familjeförhållanden; en annan hennes
långvariga sjuklighet och tilltagande kroppsliga svaghet.

Två gånger (senast i vintras) har hon i bref till mig
antydt sin kamp för lifvet emot ledan vid detsamma och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/2/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free