Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregående månadernas händelser. Ännu hade de upprörda
vågorna efter Brandes’ anfall mot fröken Grundtvigs
sedlig-hetsbroschyr långt ifrån lagt sig. Ett sympatiskt hållet
porträtt av Brandes, särskilt orden att det vid hans anblick
var lätt att förstå, att »han måste bli föremål för å ena
sidan en fanatisk beundran och förgudning, å andra sidan
ett borneradt och blindt hat», kunde i sådan stämning lätt
missuppfattas; och så blev även fallet.
Även i ett annat avseende var tidpunkten för artikelns
offentliggörande olyckligt vald. I Stockholm var just då
bland Ernst Ahlgrens vänner en insamling igångsatt för
att bereda henne ett enskilt författarestipendium. En av
de för saken ivrigast intresserade var Fredrika Limnell, och
hon, som med hela sin varma själ stod på fröken Grundtvigs
sida i konflikten med Brandes, blev ytterligt upprörd över
artikeln och skrev under intryck därav till Esselde, som lät
biljetten gå vidare till författarinnan med en
uppmaning-till henne att försvara sig.
De båda breven, som nådde Victoria Benedictsson i
Köpenhamn, gjorde starkt intryck på henne, revo upp
henne, som hon själv säger. Esselde hade låtit undfalla
sig att det »af särskilda orsaker» var illa att artikeln just
nu ingivit hennes vänner farhågor, och Victoria
Benedictsson, som tydligen från annat håll fått reda på att det var
fråga om ett stipendium, tog genast i sin överkänsliga
ömtålighet dessa antydningar som ett försök till påtryckning.
»Det ligger hot och köpslagande inunder», utbrister hon.
»Men jag är icke fal. Säg ’vännerna’ det.»
Skärpan i försvarets ton tyckes ha framkallat lugnande
ord från Esselde. På dessa svarar Victoria Benedictsson,
efter ett bittert utbrott om det sår hon känner invärtes
genom vad som hänt, med att ge ett förtroende till sin
»literära fostermor», som kan vara fördomsfri nog att
förstå henne, »när hon vill». »Jag beundrar Georg Brandes’
glänsande intellektuela egenskaper; jag är bestämd mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
