Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var år 1886 en mörk höstkväll i Landskrona, endast
några veckor före jul. Jag satt i mitt rum med lampan
tänd, ivrigt sysselsatt med att granska mina skolflickors
svenska skrivningar, då jag hörde postbäraren komma
uppför trappan och lägga ner brev i lådan. Som jag visste
mig vara ensam hemma, skyndade jag ut i tamburen för att
hämta in dem. Ett av breven var till mig, ett stort
konvolut med Stockholms poststämpel. Jag slet upp det och
satte mig att läsa.
När jag hade läst ett par rader, började mina händer darra
och bokstäverna dansade runt för mina ögon. Jag såg upp
från brevet för att komma till lugn, och mina blickar föllo
på de blåa skrivbokshäftena, som lågo utbredda över
bordet. Jag samlade ihop dem i en hög och flyttade undan
dem så långt som möjligt. Därpå satte jag mig åter att
läsa brevet.
Jag var lärarinna vid Landskrona flickskola sedan
halvt-annat år tillbaka, och sanningen att säga, så gick det ingen
nöd på mig. Jag var intresserad av mitt arbete, jag stod
i det bästa förhållande till föreståndarinna och kamrater,
jag trivdes i den lilla staden utmed det vackra sundet, och
i den familj, där jag var inackorderad, behandlades jag som
barn i huset.
Vad som hindrade mig från att vara fullt lycklig var
en inre ångestfull längtan, som aldrig lämnade mig någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
