Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro. Något fanns inom mig, som eggade och manade och
förbjöd mig att lugnt stanna kvar på den trygga plats i
livet, dit jag hade hunnit.
Alltsedan mitt sjunde år hade jag drömt om att bli
författarinna, alltsedan mitt femtonde hade jag skrivit vers
och hoppats, att jag skulle kunna utbilda mig till en
stor skald. Men allt detta hade inte medfört något
resultat. Den där kvällen i Landskrona, kort efter att jag hade
ingått i mitt tjugunionde år, stod jag lika långt från målet
som någonsin, ja det föreföll mig nästan mera avlägset nu
än det hade varit under de föregående åren.
Allt hitintills både medan jag gick hemma på landet
såsom lärarinna för min yngre syster och sedan under mina
seminarieår, hade det åtminstone gått lätt och ledigt för
mig att sätta mina tankar på rim. Jag hade helst skrivit
sonetter, och jag hade kunnat förfärdiga en dylik liten dikt
på en kort stund, undansnillad från lexläsningen. Jag
vågade visst inte tro, att mina sonetter voro fulländade, men
de hade åtminstone flutit ner på papperet utan möda
liksom utan mitt eget åtgörande. Att skapa dem hade endast
livat upp mina trötta sinnen och hade varit min käraste
förströelse.
Jag hade inte haft några stränga fordringar på mig själv
på den tiden, utan betraktat hela författarskapet som en
lustig lek. Däremot hade jag med all säkerhet väntat mig,
att då jag hade lämnat seminariet och bättre kunde förfoga
över min tid, skulle rätta stunden vara inne för ett rikt
och fullödigt författarskap.
Men detta hade tyvärr inte alls blivit fallet. Diktandet
gick i stället trögt och tungt. Nu behövde jag flera dagar,
ja en hel vecka för att dikta en sonett. Redan för flera
år sedan hade jag undfått idén att skriva om det gamla
Värmlands kavaljerer. Även denna bok ville jag skriva pä
vers, och arbetet stod hopplöst stilla.
Denna tröghet, denna obehändighet gjorde, att jag bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
