- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / II. /
222

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komma. Det föreföll mig, som om det höga smala huset
inte inrymde stort annat än denna trappa med små krypin
på avsatserna.

Äntligen i toppen av trappan fann jag en öppen dörr
och steg in i ett rum, som jag kände igen sedan
föregående kväll. Men då hade väl gardinerna varit nerfällda,
så att jag alls inte hade kunnat märka vad detta var för
ett rum. Nu blev jag nästan bländad av allt det ljus som
strömmade emot mig. Det var som att komma ut på ett
ångbåtsdäck eller på en bergtopp, fri och öppen utsikt åt
alla håll. Ingen människa fanns i rummet, och jag gick
från fönster till fönster och skådade. Det var den
underbaraste utsikt, som väl något Stockholmshus har ägt. Hela
staden låg nedanför med husmassor och vattendrag, med
tornspiror och rökpelare, alltsammans översvävat av
vinterhimlens dimmor och dunster, som skiftade från ljusrött till
gråsvart, från ljust violett till rödbrunt.

Det var ståtligt att bo så, ett passande hem för en,
som ville härska, som ville ha en vid överblick, som ville
öva inflytande på tusenden av människor.

Rummet skulle ha varit vackert i sig självt, oavsett
utsikten. Där hängde mellan fönstren mörknade tavlor av
italienska mästare, från vilka ett eller annat ljust ansikte
tillhörande en madonna eller ett helgon lyste fram ur
dunklet. Antika, vackra möbler funnos där också, men vad som
mest fängslade min uppmärksamhet var ett hörn, där ett
bord, så stort att det kunde ha passat till matbord för
en rätt talrik familj, stod framför en soffa. Bordet var betäckt
med broschyrer, papper och korrektur. Detta var
naturligtvis Esseldes arbetsplats.

Här blev jag stående. Det var första gången jag
befann mig i ett författarhem, och jag erfor ett stort
välbehag. Här diktades, här skrevs, här kritiserades, här
genom-gicks korrektur, här levde man i böckernas värld, här
fördes det liv, som jag hoppades en gång skulle bli mitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/2/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free