Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig erkännande om hennes enastående kraft, hennes genialiska
uppslag, hennes skapande och styrande förmåga, men de
bådo mig ta mig i akt, så att hon inte skulle utnyttja mig
för kvinnosaken. »Vi voro tvungna att göra oss fria», sade
de. »Hon tog all vår kraft.»
Andra, som själva hade gjort betydande insatser i kampen
för kvinnans frigörelse, klagade över Esseldes lust för
ensamstyre och hennes oförmåga att erkänna andras
förtjänster. Hon var en född autokrat, ingen annan vilja än
hennes fick gälla, ingen annan röst än hennes fick höras.
Jag antog, att varningar och anklagelser troligen voro
till en viss grad berättigade, men å andra sidan, om den
lilla kvinnan däroppe på Söders berg, såsom alla erkände,
var den snillrikaste och den mest viljestarka, varför då inte
lugnt och ödmjukt ställa sig i hennes tjänst? Varför inte
låta henne styra och troget hjälpa henne i stället för att
oroa henne med motstånd inom de egna leden? Förresten
försvann allt detta ur mina tankar, då jag satt uppe i den
ljusa salongen och hörde Esselde tala. Hon behärskade
mig med trollkraften av sitt geni, och hennes upproriska
anhängare syntes mig ganska trångsynta och obetydliga i
jämförelse med hennes storskurna personlighet.
Den vänskap, som dessa dagar uppstod mellan oss, blev
beståndande så länge som Sophie Adlersparre fanns kvar
i livet, och detta fastän jag under de närmast följande åren
beredde henne många missräkningar.
Hon hade alldeles säkert överskattat mina dikter, som
knappast voro annat än en genklang från allehanda
främmande intryck. När de blevö tryckta, visade de sig ur
stånd att gripa hjärtan och gledo obemärkta förbi läsarens
ögon. Man kan ju göra ett medgivande och erkänna, att
Dagny inte var rätta platsen för en litterär debut. Dit
vände man sig för att finna artiklar i samhällsfrågor och
inte för att läsa poesi. Men i alla fall, om verserna hade
ägt något värde, borde väl någon uppskattande röst ha för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
