Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöd och den medansvarighet komitén är ämnad att gifva
dig.»
»Säkert föredrager du att jag öppet uttalat mig i saken
framför att låta missnöjet gro och ingenting säga», heter
det i samma brev, och Esselde tillägger litet senare: »Låt
oss icke förtröttas eller nedslås, utan arbeta oss framåt med
all kraft.»
Hur angelägen Esselde var att söka bereda Dagny en
tryggad ställning, framgår av den inlaga, som hon ett par
månader senare framlade för styrelsen, dock utan annat
resultat än att den bilades protokollet. Hon yrkade där på
»direkt årsanslag» åt tidskriften. Förbundet, säger hon,
»måste gifva utrymme och krafter för utvecklingen af sina
idéer så väl som för fullföljandet af sina praktiska företag.»
Det var emellertid ej alltid de allvarliga principfrågorna
och de stora idéerna, som föranledde Esseldes till redaktrisen
uttalade önskningar med avseende å Dagny. Hon
uppskattade på det varmaste en sida av Lotten Dahlgrens
begåvning, som ofta berett den sällskapliga samvaron på Nya
Idun högtidsstunder, hennes humor och lekfulla kvickhet;
och hon tyckte att redaktrisen ej alldeles borde ställa detta
ljus under ena skäppo. Hon citerar en gång
visdomsordet: »Den är en menniskornas välgörare som med ett
oskyldigt skämt kan aflocka dem ett godt skratt», och
fortsätter: »Tänk på det och se till om du ej kunde göra
Dagnys läsare en sådan välgerning. Jag håller fast vid
{hvad) jag sagt att du har ej rätt att skrinlägga ett sådant
pund som din qvickhet, eller använda den ’blot til Lyst’
för dina vänner.»
Då Ellen Fries, 1892, av brist på tid nödgades lämna
redaktionskommittén, innebar detta en stor avsaknad för
Esselde. I hennes efterträdare, fröken Maria Cederschiöld,
fann hon emellertid snart en oumbärlig kraft och vädjade
under sina sista år ofta till henne, särskilt när det gällde
riksdapsfråemr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
