Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jat genomgå Fredrika-Bremer-biografien, för att fortsätta
därmed. Man läste och diskuterade, Esselde framkastade
själv mången anmärkning och upplivades synbarligen av
allas intresse. Ofta berättade hon någon upplysande
anekdot och deltog i de livliga samspråk, som anknöto sig till
det lästa. »Aldrig skall jag glömma den djupa, vänliga
blick, som hon så ofta hade och som sade så mycket»,
skriver Anna Sandström om denna tid.
Ännu den 25 juni, sista dagen Anna Sandström var
kvar, då vädret blivit grått och kyligt och läsningen måste
hållas inomhus, följde Esselde den som förut, med kanske
ännu större intresse än vanligt. Det var just det sista
färdigskrivna av biografien det nu gällde. På vintern hade hon
yttrat om sitt arbete: »När detta är slut, är jag färdig.» Nu
visste hon att det blott var en tidsfråga när arbetet skulle
komma ut, hon hade bevittnat det intresse det väckte;
kanske kände hon sig själv färdig-
Natten blev orolig. På morgonen orkade hon ej mer
tala och låg snart i stark feber. Den tillkallade läkaren
förklarade att hon träffats av ett våldsamt influensaanfall och att
det var fara för lunginflammation.
Nu följde ett dygn av växlande häftig feber och
ytterlig avmattning. En blick eller en smekning röjde någon
gång att den sjuka hade medvetande av sin omgivning, och
det var tydligt att hon på kvällen den 26 kände igen sin
brorsdotter Ebba, den av hennes yngre vänner, som stod henne
närmast och som nu skyndat till hennes sjukbädd. Ej ett
ord kom dock över hennes läppar. Vid 3-tiden på
middagen den 27 blevo de nyss så hastiga andedragen allt
långsammare, det blev längre emellan dem, tills de
slutligen utan någon synbar kamp och vånda upphörde. Ett
rikt och betydelsefullt liv hade slocknat.
Dagen hade varit mulen och grå, men nu föll ett
vänligt solljus in över dödsbädden. Och senare på aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
