Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och främst hade bort be henne berätta om sina personliga
intryck av Fredrika Bremer och hennes liv på gamla
dagar; men vi voro båda så fördjupade i hennes tidigare
historia och hennes resor, allt i belysning av den Böklinska
brevväxlingen, att sista kapitlen tills vidare skötos undan.
Och så blev det för sent.
Vintern 1895 hade arbetet fortskridit så långt, att en
utomstående kunde bilda sig ett omdöme därom. Esselde
blev ivrig att erfara vad en yngre generation skulle få för
intryck därav, och som hon litade på Anna Sandströms
själfulla uppfattning, vände hon sig till henne. I förmaket vid
Tunnelgatan anordnades uppläsningsaftnar, och Esselde
gladde sig mycket åt utsikten att de skulle fortsättas under
en samvaro i juni på Ströms pensionat nära Södertälje.
Esselde hade sommaren förut efter några månader på
Hvilsta, dit hon kommit så medtagen efter en svår
lunginflammation, att hon måste använda rullstol för att
förflytta sig, varit med Mathilda Silow på Ström och funnit
sig förträffligt i den härliga luften och den vänliga
omgivningen. Mathilda Silow och jag, som nu den 12 juni följde
henne dit, hoppades också det bästa av vistelsen där för
hennes försvagade krafter.
De följande två veckorna ligga för minnet i en på samma
gång ljus och vemodig dager. Varje dag gick upp klar
och varm och tycktes medföra något litet framsteg. Då
förmiddagssolen stod högt, gick Esselde från sina rum på
nedra botten över verandan, där rullstolen väntade utanför
dörren. Därifrån styrdes färden utmed den doftande
barr-skogssluttning, som begränsar parken, ned i solgasset vid
viken, eller om dagen var het, högre upp i skuggan, där
fåglarna kvittrade, där pyrolan doftade i gräset och luften
var mättad av barrångor.
Den bästa stunden på dagen var dock lässtunden efter
den tidiga middagen. Då samlades, vanligen ute under
träden vid gården, den lilla krets, som under vintern bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
