Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den givit akt på honom, nu lutade hon sig över
sängkanten och viskade snabbt:
— Kom!
Giovanni darrade till, men såg icke dit. Hade
han Irott, att hon skulle vakna? hade han velat det?
hade han rent av hoppats det?
— Jag vill inte, sade han tvärt och hårt.
Svetten pärlade på pannan, han svalde med torr gom.
— Visst vill du — till sist är du mer goliard än
munk!
Han reste sig till hälften — det var som njöt han
av att blotta det vildaste i sin själ;
— Ja, jag ville — taga dig ville jag kvinna,
suga ditt blod av skamlig begärelse efter din skönhet!
Men jag gör det inte för att jag vill segra, förstår
du det? Jag kunde störta ut i natten och fly dig
— men jag vill kunna säga: Giovanni du är stor
nog att brinna för dygden, att vända din glöd till
det anden tillhör — Flicka, du tycks mig inte vara
någon djävul, kan du icke ömkas vid ångesten i en
mans bröst? Jag är trött på synd — Låt mig
förtälja för dig mitt liv — vid levande Gud hör mig.
Han föll ned med armbågen mot mattan och
kinden i handen, för hans brännande ögon hängde
alltjämt en slöja som i skälvosot. Han tyckte att
hans rörelser och tal liksom voro en annans, men
oavbrutet strömmade orden över läpparna:
— Ingen tillhör jag — allas träl var jag–
ack, så många skepp den lille pilten ritade i
sanden, vid det stora havet. — Ständigt förvånades jag
då de plånades ut av tidvattnet. — Mor min gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
